Nyheter

2012 05 13 Hemsidan fungerar igen!

Det har hänt en del sen sist, kom just hem i fredags från en tripp till Las Vegas. Slitigt att resa långt och sover gör man ju inte precis där borta, en helt galen stad.
Skönt att vara hemma hos de röda vännerna igen och att få sova ut.

Det har gått bra med hundarna, bara Alaya som saknat matte så pass mycket att hon fått sova i sängen.

Det blev några jaktprov i våras med unghundarna och Mettså lyckades den 21 april ta ett 1:a pris UK vid Rolf Sevendals Minneslöp vid Femunden i Norge och fixade därmed Derbybiljetten, 13 månader gammal!

Mattså startar i ett flott sök, hög fart och fin stil. Revierar mycket gott i medvind i god kontakt med förare. Senare stånd långt ute, avancerar till nytt stånd. Reser villigt på order precis på ripa och är helt lugn i uppflog och skott, utreder. En glimrande sökare som tilldelas 1pris UK

Mettså startade 3dagar och fick exakt samma talkriterier varje dag. 5,5,6,4,4,4.
Det hade snöat en hel del så det var ganska tungt före med genomslag under, speciellt sista dagen knäade de flesta hundarna, men inte Mettså som gick 80min under den dagen utan att visa på trötthet.
I sista släpp gick Mettså ett långt parsök mot Killer Queen hela vägen tillbaka till bilarna (de 2 som var kvar och orkade!)

Killer Queen gick starkt hela dagen och fick totalt 100min släpptid i tungt före utan att mattas, hon fick också chansen på slutet men tyvärr gick hon för nära riporna som flög iväg till hennes och mattes stora besvikelse!

Matte förde Queen under söndagen så det var ytterst nära att hon knep 1:a pris UK med båda unghundarna!
Killer Queen fick mycket bra kritik under söndagen (samma som Mettså) 5, 5, 6, 4, 4, 4

Queens skendräktighet har nu helt gått över och hon är pigg och glad som vanligt igen, synd att det kom under vårens jaktprovssäsong som blev lite spolierad för hennes del på grund av det. Hoppas det blir bättre efter nästa löpning, brukar vara den första löpningen som ställer till det.

Mettså har inte löpt än så vi hoppas hon stökar av det nu under sommaren så att hösten kan ägnas åt jakt fullt ut.

Det tråkiga och oseriösa som pågått under många år har fortsatt även in på detta år från en del illasinnade personer, ärendet kommer att publiceras i sin helhet med inskannade dokument på hemsidan. Ett beteende som aldrig får accepteras och måste offentligöras för att stävja fortsatta trakasserier och påhopp mot aktiva medlemmar, eller personer som valt att stå utanför.

NMFs-11 N JCH SE J(S)CH SE U(S)CH Den Röde Jägaren Alaya är utsedd till årets bästa brittiska fågelhund i Sverige 2011 och tilldelas Wassbergs minnespris.

Alaya har av SISK även tilldelats titeln årets irländare 2011 i Sverige.

Alaya har också av SISK blivit utsedd till årets bästa skogsfågelhund i Sverige 2011.

De röda jägarna äter vid jaktstugan under hösten 2010. Kanske fann de guld under regnbågen redan då ;)

Alaya har också erövrat vandringspriser från mellansvenska fågelhundsklubben, Stringo's VP & MFK's Skogs VP.

men de allra Finaste Guldklimparna under 2011 var Alayas och Birkas valpar :)

Den Röde Jägaren Alaya fick sin 4:e titel idag
NMFs-11 N JCH SE J(S)CH SE U(S)CH

Bild på dagens apport drottning Killer Queen som fyller 10månader idag den 22:a jan.

Mettså tittar i "backspegeln" bilden tagen när isen lagt sig över sjön och efter att det regnat en dag på den, nyfiken :)

Kennel Den Röde Jägaren har vunnit SILVER i skogs SM, GULD i skogs NM (Norska mästerskapet i skog) och erhållit 2st NYA Championat under 2011, Alaya som jaktchampion och syrran Nemi som utställningschampion.

Vi parade både Alaya och Birka i januari.
Birka och Dinos valpar föds den 17 mars, 2 tikvalpar.
Alaya och Mikkels valpar föds den 22 mars 7 valpar, 4 tikar och 3 hanar.
Valparna flyttar i maj och vi behåller 2 tikar en från varje kull, Mettså och Killer Queen.
En härlig sommar med valpar i huset.

Jaktprovshösten för Alaya blev en succé.
Ulla & Alaya åkte upp till Arvidsjaur för att delta i SM skog, som resulterade i :

1:a pris SKL, CERT, HP skog 2011 08 19
2 placering i Skogs SM final med CK, HP, Reserv CACIT 2011 08 20.

Ulla & Alaya reser till Nannestad i Norge för att delta i NM skog, som resulterade i:
Alaya gick vidare som bästa sökare i sitt parti första dagen. Semi kval 2011 09 23

1:a pris semifinal NM skog i Nannestad, Norge. 2011 09 24
1:a pris NM skog final med CACIT i Nannestad, Norge. 2011 09 25

Norskt Mästerskap i skog består av 3dagars tävlande i kval med från början 72st segrarklasshundar indelade i 12st partier av både engelska och kontinentala raser, till skillnad mot i Sverige där de engelska deltar i SM i en egen klass. I Norge är konkurrensen stenhård och finaldagen avslutas med 18st av de bästa i 3st partier.

Att efter finalomgången stå där med Alaya som segrare och med CACIT känns enormt stort och nästan overkligt! CACIT har aldrig tidigare delats ut under vid NM i skog, för att erhålla CACIT krävs rapportering vilket är en mycket fin prestation och visar på ett underbart samarbete mellan människa och hund.

2011 10 01 Alaya slog till igen! 100% på jaktprov i år..
Alaya vann SKL med CERT i Älvdalen i sin 3:e tävling för i år. Hon har 2st CERT och reserv CACIT från SM, 1 placering kval, 1 placering final med CACIT från NM och nu 1 pris med CERT från SKL i Älvdalen!

Därmed är Den Röde Jägaren Alaya, förutom Svensk utställningschampion, Svensk jaktchampion skog. NY Svensk dubbelchampion SEJ(s)CH & SEU(s)CH

2011 10 10 Den Röde Jägaren Nemi ny SEUCH (Svensk Utställnings Champion)
Eva och Nemi slog till vid jaktprov på fält under helgen med 1-ÖKL HP och Nemi blev därmed ny Svensk utställningschampion.
Nemi startade därmed dagen efter i SKL och erhöll direkt en 4:e placering i sin första SKL start med fint fågelarbete och utmärkt apportering :)
Nemi har också den 17 sept. i år erhållit ett 2:a pris ökl på fält i Skåne.

Alaya har alltid varit en fantastisk jakthund, det vet de som sett henne jaga och kan intyga. Matte har varit lite orolig under Alayas tidigare år då hon ibland blivit lite förarberoende och inte gått ut tillräckligt stort. Hon ska inte gå större i skogen har husse sagt, formatet kommer att bli större när hon blir äldre, dessutom går hon mycket större vid jakt än vid jaktprov. Husse som jagat en del under sina år har aldrig jagat över bättre skogsfågelhund. Att Alaya hade fram till 2010 hela 17st premieringar vid jaktprov, bl.a. 1 SKL så det räcker väl?

När Alaya blev mamma blev hon också mera självsäker, så under sina starter på jaktprov 2011 tog hon ytterligare meriteringar och inte vilka meriteringar som helst.

Husse som endast jagat under 2011 utan att gå egna prov, fick dock äran att jaga några veckor under hösten med henne.

Hösten börjar gå mot sitt slut, även om det fortfarande kan vara varmt ibland och myggen har kommit tillbaka. Men det känns i luften att vintern är på väg.

Har jagat på f.m. med Birka och Killer Queen. Går ut på e.m. med Alaya, fina sök, omöjliga tjädrar och orrar som lättar långt framför oss. På vägen hem till bilen har jag gett upp lite och står i andra tankar vid en lite myr och väntar på Alaya. Hon dyker upp efter ett tag och hämtar mig, vill att jag ska följa med och kollar en extra gång att jag förstått och att jag är med. Hon leder in mig i en tät blandskog med mycket sly och några större döda tallar, men löven har fallit så det är ändå jaktbart. Alaya tar ett stramt stånd, när jag närmar mig går en orrtupp upp, lyckas fälla den med ett snabbt skott. Orren faller via ett träd bara 20m framför Alaya, när den dunsar i backen sticker Alaya och skall fallapportera! Hon hinner 6-7meter innan jag reagerar med "sitt" kommando och hon sätter sig direkt. Efter några minuter får hon apportera och oj så lycklig hon var över det bytet. Hon har gått många prov och det har skjutits i luften hela tiden, utan att det fällts någon fågel för henne. Nu äntligen fick hon en och då skulle inte den också komma undan. Mycket stolt visade hon upp bytet vid bilen för de andra hundarna.

Sol, kyligt, fin höstdag, lagom med vind, går ut med Birka och Alaya i parsök i skogen.

Går över en myr där jag trampar genom och fyller båda kängorna med vatten :(
Börjar gå i sidovind tillbaka mot bilen, går genom tät björkskog. Alaya försvinner en stund, kommer tillbaka och rapporterar. Orrarna i flock lättar dock långt framför oss innan vi kommer till.

Upptäcker att Birka är borta. Efter en stund kommer Alaya och hämtar mig, när jag följer efter henne ser jag Birka stå långt där framme i skogen, Alaya rapporterar åt Birka :) När jag kommer fram skjuter jag bom på en ripa.
Nu börjar en imponerande uppvisning i skogsfågeljakt av Alaya, men även av Birka!
Apportsök, hamnar i det täta i björkskogen, men då löven har fallit går det att jaga där.
Det är dock så tätt och hundarna lätt försvinner utom synhåll.

Alaya rapporterar igen och är extra noga med att jag är med. Nytt stånd och skjuter återigen bom på en ripa!

Nytt apportsök, står stilla och väntar. Alaya kommer och rapporterar igen, följer efter henne i det täta. Nytt stånd, ser ripan och väljer att denna gång fälla ripan innan den lättar i snåret. Alaya helt lugn i skott och apporterar mycket bra.
Birka kommer till och försöker ta Alayas fågel men det går Alaya inte med på.

Nytt sök, Alaya kommer strax återigen och hämtar mig, hon går åt fel håll! där vi kommit från. Envist vill hon ha med mig dit, jag följer efter henne och hon tar ett stramt, fint stånd. Jag ser ripan på marken igen och väljer att fälla den på plats istället för att be Alaya att resa fågeln i det täta med risk för skadeskjutning, det är tät vegetation och svårt. Alaya apporterar mycket glatt, tror det var en skadeskjuten som hon hittade.

Går vidare och hittar Birka i stånd, ripor går upp och jag fäller en som Birka fallapporterar mycket stolt. Glad fortsätter hon och strax nytt stånd av Birka, fällen en ripa på marken för henne, Birka som inte sett fågel i luften är helt lugn i skottet. Vilket återigen bevisar att hon aldrig knallapporterar, för vilket hon felaktigt blivit berövad ett par jaktprovspremier när hon hämtat fågel som fällts, de flesta domare bedömer att om hunden kommer med en fågeln i munnen är det en fallapport och inte en knallapport. Birka har väl haft otur med en annan bedömning när hon hämtat de fällda fåglarna innan apportkommandot. Knallapport ger ingen premie men en fallapport kan ge 2-3pris.

Alaya rapporterar igen och visar mig till en ripa via imponerande fågelarbete. Väljer att inte skjuta fler ripor då vi har ganska ont om dem i år. Nöjda wokkar vi god lunch som räcker till alla. Husses fötter värkte i kylan och fick äntligen torka kängorna vid lägerelden.

Alaya sveper över myrkanterna och har flera stånd på gråfågel, men de är skygga och lättar innan jag kommer inom skotthåll. Alaya fattar senare stånd på en tjäder, men när jag ska till att skjuta blir det helt fel anläggning och skottet går helt i fel riktning, till lycka för tjädern, vi har fått bra med fågelkontakter så jag är också nöjd, Alaya vill dock ha fler :)

På väg tillbaka till bilen tar Alaya nytt stånd mitt på ett stort hygge! Kommer dit och 2st orrtuppar lättar, 2st snabba skott på en av dem som flyger vidare för att sätta sig på en frötall 100meter framför oss. Jag och Alaya sätter oss ner och avvaktar. Ska den ramla ner? går vi fram kanske den lättar? Efter 15min går jag dit med Alaya bakom mig, ser tuppen och fäller den så att den ramlar ner bara 10meter framför Alaya och flaxar lite med vingarna, Alaya helt lugn. Apporterar på kommando och hon bär stolt själv fågeln till bilen.

Det har varit en trevlig tid att jaga in unghundarna Killer Queen och Mettså, samt att jaga med de erfarna jägarna. Många jaktdagar har det blivit och många äventyr att minnas, kanske inte så långa dagar i markerna alltid då unghundarna bara varit 5,5 -6,5 månader gamla, man kan inte slita för mycket på dem än, men det har ändå hunnit hända en hel del spännande saker :)

Husse och Killer Queen har dock redan börjat jaga på riktigt! Hon är en tidig liten fröken och försedd med en utomordentligt skarp näsa, klok och lättdresserad är hon, en liten Alaya och Mikkel rävunge :) Alaya har föregått med gott exempel när vi jagat/tränat i parsläpp. Queen studerar mor noga vid fågelarbeten och samspelet med husse och matte.

Killer Queen började ta stånd i skogen redan vid 5 mån ålder.
Hon är en liten ögontjänare och fungerar helt perfekt vid situationer när man är med och ser på, annars misstänker man lite bus när ingen finns i närheten.

Vid fjälljakten i öppen biotop (där hon går ut ganska stort) fattade den lilla drottningen flera fina stånd och stod länge, reste på kommando och helt lugn i uppflog och skott. Sköt ett par ripor för henne, fantastisk att få en så lydig och tidig hund!

Hon lyckades t.o.m. att ställa några gammeltuppar (orrar) på ett utmärkt sätt så att de kunde fällas för henne.

Mettså är en tuffing som gillar att springa snabbt. Hon är en riktig kluring i skogen och finner ofta tjäder. Däremot står hon inte mer än några sekunder för att sen ge järnet! Som tur är har hon inte lyckats ta någon fågel själv.

Mettså är ett bra ämne att jobba med, det var ett medvetet val av matte med parningen mellan Birka och Dino och att få en lite tuffare hund än Alaya denna gång, den strategin verkar ha lyckats. Det blir lite mera jobb än det var med Alaya! Men när dressyren väl fungerar blir hon nog svårslagen.

En härlig jakthund som kan sin sak i skogen, hon är frisk, kry och envis, fortfarande :)
Birka är också utsedd till världens bästa mamma, hon tar ett stort ansvar för sin flock, pysslar om oss alla.

Cisco flyttade till Lycksele och har funnit ett mycket bra hem där hon stortrivs, hon får äntligen vara flockledare. Vi saknar henne stort, men det blev bäst så för att hon ska slippa kämpa om ledarskapet med tikarna. Alaya började ta över vilket Cisco hade svårt att acceptera och det blev ofta bråk dem emellan.

Röder gick hastigt bort under sommaren, helt oväntat sprack en åder och han lämnade oss med stor sorg. En härlig grabb som alltid var frisk och glad. Han var en riktigt bra jakthund, ärlig och kämpade alltid stort. Han höll också ihop tikarna i flocken på ett föredömligt sätt.
Hundlivet är kort men vi fick ändå 11fina år tillsammans. Birka sörjde länge hans bortgång, de var syskon och hade alltid varit tillsammans sedan de fötts.

Bilder på apporteringsträningen från idag på Killer Queens 10månaders dag, den 22jan.

Killer Queen apporterar, hon gör det riktigt bra och har en utmärkt näsa och slår t.o.m. Alaya ibland!

Mettså är inte lika mogen än. Hon får träna att hålla apporten under uppsikt :) att släppa iväg henne på apportsök resulterar ofta i bus och lek varför det är bättre att gå långsamt fram med träningen under kontrollerade former, de är ju bara 10månader gamla än så ha ingen brådska. Träna efter mognaden, träna ofta i små steg istället för med stora krav och förväntningar. Polletten trillar ner så småningom!

Alaya på bilden tycker dock att mattes "bebis" Mettså borde klara av att hålla dummyn utan stöd från matte ;)

Det kan vara svårt att vänja sig att apportera i snön i början.
Det är obehagligt att få snö i munnen och nosen så ta det lugnt med det tills ni vet att unghunden är mogen för det.

Vi har som tradition sedan vi flyttade till enskilt läge strax utanför Falun, att ställa julgranen på utsidan av huset, alldeles vid fönstret mot sjön istället för inomhus. Julgranen dekoreras med enkel röd led belysning, talgbollar och nötter.

En levande julgran som vi alla kan glädjas åt tillsammans med glada fåglar, endast 2meter från våra fåtöljer vid brasan kan vi studera fågellivet tillsammans med settrarna :)

Mettså och Queen finner det hela mycket spännande. På bild nedan är det Killer Queen som studerar en hungrig hackspett.

Levande julgransprydnad.
Betydligt trevligare att se på än traditionellt julgranspynt i plast. I mörkret lyser granen vackert in med sina röda dioder och ger julstämning i huset.

Alaya har nu erhållit Championat diplomet från SKK lagom till Jul och hon har också fått titeln NMFs-11 registrerat i Norge!

Husse och matte har lovat Alaya en helt egen älgfilé som belöning att smaska på.
En filé för varje Championat-titel ska hon ha, säger husse!
Blir dyrt det säger matte oroligt då ännu flera titlar är på gång :)

Rosso har kommit in fint i familjen och mår som bäst när alla är samlade – eller när han får släppa loss i skogen. Alltid glad och på jakt efter nya äventyr hänger han med i vått och torrt.
Det är full fart och han gillar att träna apport tio gånger mer än att gå fot.

Eftersom vi bor nära Markku och Ulla har vi haft förmånen att delta i lite social träning under sommaren tillsammans med Killer Queen, Metså och grannen Maja, vilket var välbehövligt för Rosso… Det tyckte även Alaya som passade på att uppfostra sonen de första gångerna vi var på återbesök.

Första kontakten med ripa hade Rosso när han var fem månader, under hjortronplockningen. Han markerade en kull fint och hade gärna fortsatt med de aktiviteterna istället för att leta bär. Desto mer möjligheter att leta fågel blev det när jaktsäsongen kom igång. Han har ett bra sök och har haft ett flertal kontakter med skogsfågel i Älvdalen.

Han har även tränat tillsammans med Alaya och Birka, på Markku och Ullas marker norr om Orsa. Det var mycket nyttigt och givande även för Christer och Erik. Den senare var med på sin första fågeljakt i september och har fått mersmak. Tyvärr blev det ett avbrott i jaktsäsongen när först Christer skadade ena benet och sedan, när det väl var läkt, när Rosso drabbades av en infektion (fästingsmitta?). Därför blev det antibiotika för både husse och hund under hösten. Nu är vi dock i fin form och laddar för nästa höst.

2011 12 11 Snön har äntligen kommit till Falun med lite julstämning, och till glädje för oss som nu slipper skura golvet flera gånger om dagen när regnet förvandlat allt till en lervälling som unghundarna givetvis älskar att busa i :/

Här skulle vi ta julkort tänkte vi men inte hade Queen och Mettså tid att sitta stilla, mammorna ser lite irriterade på sina busfrön :)

Jari har lyckats fånga Vilmas livfulla personlighet med denna bild. Ögonen är själens spegel, den som sett en setter med denna blick vet vad som väntar :)

Några rader från Finland och Vilma samt Assar med familj i Luleå om första hösten.

Vilma have been really wild. Just like setter puppy can be.
We have train mostly at forests(right near fields. trying to find woodcocks) but also at fields.
She have met all targets except capergaillie and willow grouse. Meetings have been quite short and full of drama and comic. She have met hares too...last today.

But...she have also had few pointings. These happy things have happened with pheasant and once with woodcock.

Now I wait that pointings will last a little bit longer then I'll start to use training rope with her. Less drama...
Now winter is coming and it will make a brake. Hope that there won't be snow too much at spring time so we can start training early.

Anyway. I'm very pleased with her. I'm sure that next season I'll have new friend at hunt.

I'm also very happy that she is interested about woodcocks. Pekko is now retired so I'll need new "woodcock doctor". This year wasn't so good woodcock year than two last was, but there is always some.

If you don't find woodcocks for your hunting friends from Sweden you have to visit here next September. I'm quite sure that they would find some of those here. It's really jungle hunting.

Vilma have rutting season now. Ninth day. So we have little extra fun here. So far the boys have been miraculously peaceful.

Sarianne is also very pleased with Vilma. Even now they are laying on the floor, kissing and watching TV.

Det har varit en intensiv sommar och höst där vi har lagt ner mycket tid på träning, för jag hade bestämt mig för att inte ha så bråttom att släppa i skogen.
Jag ville känna att inkallning och stanna. fungerade bra "hemma" först.
Men till slut fick jag nys om ett ställe där de skulle finnas gott om både ripa och gråfågel.
Så jag bestämde att det skulle vara en bra början.

Sagt och gjort för dit på med långlina och så bra de i väg. Han har ett STORT jakt intresse och älskar att springa i skogen, efter en stund så stötte han lös en ripkull det blev en efter gång på ca 30 m innan jag fick stopp.
Han hade sen ett fint blind stånd på löpan. Sen såg vi inte en fjäder på resten av helgen. :( men jag kände mig ändå ganska nöjd med första turen, bara hem å träna.

Helgen efter bar de av till annan ort. Men där var de också lite fågel. Men han lyckades ändå nosa upp en förmodad tjäder kull. jag såg ej vad de var men han drog i väg och var borta i 30 min, jag såg på GPSen att han var ca 300m ifrån oss. Han stod inte för dom så vitt jag kunde se.. samma visa dan efter han hitta fågel men stod inte utan stötte. då bestämde jag mig för att inte jaga mer gråfågel utan att försöka bara satsa på den lite tryggare ripan tills de att polletten har trillat ner.

Två helger senare stod vi på fjället men återigen hade vi lite oflyt. Lite fågel och ingen snö vilket gjorde ripan som nu var kritvit väldigt nervös, man han stod dock för den första ripan vi träffa på i ca 5 sek sen tog den till vingarna och flög så länge vi såg den. men de positiva där var att de inte vart någon efter gång han stanna på kommando. sen gick de nästan 2timmar tills nästa tillfällen men då stötte han igen och drog i väg var ca 250 m ville inte riktigt komma när jag kalla.
Har ni nå bra tips på vad man gör en sån gång?
Nu väntar vi på snö så kanske vi hinner en fjäll sväng till. men hur som helst så är vi så nöjda för vi har värdens finaste och snällaste hund

Nyfikna utforskar Mettså och Queen nyisen, vad konstigt, vi kan gå på vattnet!

Nu börjar de tycka att de kan allt och vet bäst själva, precis som tonåringarna. Våra vildar utmanar ödet genom att smita ut på isen och utforska det spännande. Det verkar inte hjälpa med annat än att de får upptäcka faran med svag is själva, det blir till att hålla uppsikt och vänta på när de går genom isen första gången. Så som vi bor är det oundvikligt.

Mettså och Killer Queen rusar på riktigt hal is, tur de har 4-bensdrift och dubbdäcken på ;)

2011 11 20 En vacker tavla målad av Torgeir Most, kennel Neadalens. Vi fick denna vackra målning i gåva i somras av allkonstnären Torgeir som målat av Adam (Alayas morfar) på en naturligt färgad sten.
Adam var en vacker hanhund och en mycket duktig skogsfågeljägare som rapporterade. Adam var dubbelchampion och parades med Alpha år 2000 som gav mycket fin avkomma både exteriört och jaktmässigt samt friska valpar utan defekter.
Birka som vi behöll som från den kullen har i höst jagat som en unghund drygt 11år gammal, hon är mor till Alaya och mormor till Killer Queen samt mor till Mettså.

Det känns bra att konstatera efter första hösten med unghundarna att de goda egenskaperna går vidare i arv. Killer Queen är extremt tidig och duktig med sina fågelarbeten och Mettså liknar ganska mycket sin mor Birka som unghund, lite mera busig men med extra bra fart och stil samtidigt som hon har en utsökt näsa och hittar mycket fågel.

Här vid den öppna spisen passar den vackra målningen mycket bra, stort tack Torgeir och Kristine för den fina presenten. Vi tittar på den ibland och minns både Alpha och Adam med glädje.

2011 10 21 Hemma igen efter jakten. Det har varit en trevlig tid att jaga in unghundarna Killer Queen och Mettså, samt att jaga med de erfarna jägarna. Många jaktdagar har det blivit och många äventyr att minnas, kanske inte så långa dagar i markerna alltid då unghundarna bara varit 5,5 -6,5 månader gamla, man kan inte slita för mycket på dem än, men det har ändå hunnit hända en hel del spännande saker :)

Fågeltillgången har varit riktigt dålig på vissa håll men också rätt bra på andra ställen.
Vädret har varit märkligt med fuktig värme, mycket regn och lövfällning som började redan i början på september! vilket tydligen berodde på en svampsjukdom lövtraden drabbats av i fukten. Konstigt nog var det inte så farligt med mygg och knott som man skulle tro i och med allt regnande.
Gråfågeln har betett sig så som den gör vid lövfällning och det redan i början på september.
Innan det var det dimma och var de om möjligt ännu skyggare. Det har varit riktigt svårt!

Vi har tränat och lekt dressyr under sommaren och befäst det i skogen nu i höst, inte alltid så lätt när man inte ser vad som sker i det täta, hör tjädern flaxa iväg, men ofta när husse hört det och blåst "stanna" signal med visselpipan, därefter sprungit fram för att se, har hon hittats sittande där fågeln gått, övning ger färdighet.

Killer Queen började ta stånd i skogen redan vid 5mån ålder.
Hon är en liten ögontjänare och funkar helt perfekt vid situationer när man är med och ser på, annars misstänker man lite bus när ingen finns i närheten.

Killer Queen i stånd på fjället, svansen står inte upp i "US" stil när hon står för fågel.

Detta resulterade i att vid fjälljakten i öppen biotop (där hon går ut ganska stort) fattade den lilla drottningen flera fina stånd och stod länge, reste på kommando och helt lugn i uppflog och skott. Sköt ett par ripor för henne, fantastisk att få en så lydig och tidig hund!

Bytesmedveten är hon och rök ihop med Mettså när vi skulle fota dem tillsammans med ripa och båda tyckte att det var deras byten :)

Den 22 september var vi tillbaka till skogsfågeljakten vid kojan i finnmarken, samma dag som Killer Queen fyllde 6-månader. Hon har tidigt visat på utmärkta egenskaper för skogsfågeljakt och kan redan vara klokt och försiktig vid svåra skogshöns, fina egenskaper som hon ärvt efter sin mor Alaya. Får se hur det blir med formatet senare.

Efter flera fina fågelarbeten kommer vi till ett öppet myrparti, där tar hon tag i en orrlöpa och reder ut som en erfaren gammelhund, stramar sedan till i ett fast och fint stånd, när husse kommer till får hon resningsorder och en stor orrtupp går upp, fäller den med ett skott och den plumsar i vattnet på den blöta myren. Killer Queen tänker att "nu skall jag bara ha den där" och rusar iväg mot orren ! till husses stora förskräckelse, men hon stannar oväntat upp när husse visslar "stanna"
Hon ser på orrtuppen framför sig men är lydig och sitter kvar. Husse apporterar orren själv och storögt ser hon på.
Pusst! vet vad som väntar om unghunden får "belöning" av sin jaktiver genom att springa ikapp och ta fågeln i munnen.

Den historien fick de andra hundarna höra berättas om vid jaktstugan i kvällsmörkret flera gången av en glad husse (matte hade åkt till Norge för skogs NM).

Hösten är den vackraste årstiden i sin färgprakt, här en ormbunke i höstskrud, man blir glad av att se alla dessa fantastiska färger i skogen, ja man ser sånt i väntan på hunden :)

Killer Queen går i större format än Alaya gjorde vid motsvarande ålder, ganska mycket också. Hon påminner, inte så lite om sin gammelmormor Alpha som liten och är till utseendet en kopia av Alpha! husse säger att han fått tillbaka en "lill Alpha" :)

Killer Queen (6 månader ung på bild) är en kopia av gammelmormor Alpha! Välbyggd! våra starka tiklinjer går i arv, jaktligt sett lika tidig som Alaya men med större format.

Alaya i stånd, Queen sekonderar! Fantastisk att göra det vid 5,5 måg ålder, men så har hon också respekt för Alaya! och har lärt sig mycket av hennes beteende vid jakten, se och lära :)

Hästmyrorna har skulpterat en fantasieggande byggnad..man hinner se mycket när man väntar på hunden.

Mettså med fågeltagning i långlina på fjället, ibland stod hon en bra stund så det tar sig :)

Har som tidigare skrivits varit enormt duktig och presterat på jaktproven. Alaya hade uppvisning om hur skogsfågeljakten skall gå till och glänste utöver det vanliga dagen innan vi skulle åka hem och jobba igen, Skriver senare om det.

En härlig jakthund som hänger med, helt utan krämpor och går starkt trots sin ålder.

Eva och Nemi slog till vid jaktprov på fält under helgen med 1-ÖKL HP och Nemi blev därmed ny Svensk utställningschampion.

Nemi startade därmed dagen efter i SKL och erhöll direkt en 4:e placering i sin första SKL start med fint fågelarbete och utmärkt apportering :)
Nemi har också den 17 sept. i år erhållit ett 2:a pris ökl på fält i Skåne.
Starkt jobbat.
Stort Grattis till Eva och Kalle!

2011 10 01 Alaya slog till igen! 100%
NY Svensk dubbelchampion SEJ(s)CH & SEU(s)CH

Alaya vann SKL med CERT i Älvdalen idag i sin 3:e tävling för i år. Hon har 2st CERT och reserv CACIT från SM, 1 placering kval, 1 placering final med CACIT från NM och nu1 pris med CERT från SKL i Älvdalen idag!

Därmed är Den Röde Jägaren Alaya, förutom Svensk utställningschampion, Svensk jaktchampion skog, samt tidigare Internationell jaktchampion efter CACIT i Sverige samt CACIT vid NM skog i Norge.

Vet inte om det förekommit tidigare att en irländsk setter vunnit den titeln i Sverige?

Att efter finalomgången stå där med Alaya som segrare och med CACIT känns enormt stort och nästan overkligt! CACIT har aldrig tidigare delats ut under vid NM i skog som hållits i 50 år, för att erhålla CACIT krävs rapportering* vilket är en mycket fin prestation och visar på ett underbart samarbete mellan människa och hund. Rapportering kan ske i oöverskådlig terräng oavsett om det är skog, fjäll eller fält med busk eller energiskog.
*Rapportering innebär att hunden funnit och fattat stånd för fågel, men efter en tid förstår hunden att människan (föraren) inte vet (hittar) var man står och var fågeln finns, då lämnar hunden försiktigt ståndet och fågeln för att söka upp sin förare och visa vägen tillbaka dit där fågeln finns. Hunden måste givetvis ges möjlighet att ta nytt stånd på fågeln i rätt vind igen. Vinden kan sno runt och en oerfaren förare eller domare förstår inte ens när hunden rapporterar, det finns t.o.m. utbildade jaktprovsdomare i Sverige som inte förstår vad rapportering är och hur det går till.
Det är kanske beroende på att det inte sker så ofta vid prov samt att man själv inte jagar eller haft förmånen att jaga över en rapportör. Rapportering hos hunden är medfött och går i arv, men kräver att föraren förstår när hunden rapporterar och följer efter hunden när den vill visa var fågeln ligger och trycker, annars kommer givetvis hunden att sluta med rapporteringen om belöningen uteblir.

· Kritiken från NM Skog Final: (ursäkta den dåliga Norsk-Svenska texten i all hast)

· Går ut i et stillferdig sök på skog i meget god fart litt aksjon. Revierer meget godt både i motvind og medvind. Prima kontakt med förer. Alaya blir borte i tett granskog, kommer inn med tyderlig rapport, vi fölger på og Alaya går inn i stånd. Reiser villig orrhöna og er rolig i oppflukt og skudd. Apporterar villig orrhane. En serdele erfaren hund som i dag får en meget velförtjent 1 PRIS FINAL NM-skog og tilldeles CACIT.

· Jaktlyst 6, Fart 5, Selvstendighet 6, Sökbredd 4, Reviering 4, Samarbeid 4. Fuglebehandling-Presisjon 4, Reising 5.

Med prima intensitet avsöker Alaya avvist terreng i utmerket samarbeid med förer. Straks etter slipp stakker förer orrfugl og Alaya finnes i ro i området. Går fram till stånd orrhane letter til side og bak Alaya som er rolig i oppflukt og skudd, utreder og apporterer korrekt. Arbeider terreng intensivt på fot, fester stånd og orrhaner letter presist för Alaya som er rolig i oppflukt og skudd, utreder. Alaya finnes senare i stand igen. Går villig på i etapper til ny fast stånd. På order reser Alaya djervt og presist tiur. Rolig i oppflukt og skudd, utreder. 1 PRIS SEMI NM SKOG.

· Jaktlyst 5, Fart 5, Selvstendighet 6, Sökbredd 4, Reviering 4, Samarbeid 4. Fuglebehandling-Presisjon 3, 4, 4, Reising 6.

Matte och Alaya har nu tagit Guld i Norge och Silver i Sverige på skogsmästerskapen!

FA 20 Augusti 2011
Parti:F2 Sm-Final Skl
IRST Den Röde Jägaren Alaya S55878/2005 Äg o för Ulla Mikkola Falun
Mycket bra fart och stil. Tar mycket mark med sig i bra kontakt. Håller fart och format mycket bra hela dagen. Stånd, bra avance, lugn i flog och skott. Apporterar mycket bra. Ut i sök, går över krön, ripor luften. Alya hittas liggande i området. Mycket bra spontan respekt.
2-Skl R-cacit Hp

Parti: F2 Sm-kval Skl
IRST J SU(S)CH DEN RÖDE JÄGAREN ALAYA S55878/2005, äg & för Ulla Mikkola, Falun
1 a rundan. Alaya går i utmärkt fart stil samt format i god kontakt med föraren finnes i stånd avancerar i etapper reser singelorre Alaya är helt lugn i flog och skott apporterar utmärkt. 2 a rundan Alaya fortsätter sitt utmärkta sök. 1 SKL CERT.

Alaya gick 5st släpp idag med fågeltagning enligt skolboken i sitt tredje släpp och apporterade perfekt. Hon gick intensivt och i ett utmärkt sökmönster hela dagen, helt utan minus även idag vilket gav Alaya silvermedaljen i skogs SM för brittiska stående fågelhundar.

Vinnaren Borgeflons Kicki (pointer) gick också fint hela dagen men hade flera fågeltagningar denna gång på en stor ripkull, en välförtjänt svensk mästare.
Det var tufft i finalen dit de 6st bästa från gårdagen kval gick. Dagen började med dimma och fint duggregn. Det var svåra förhållanden och helt vindstilla. Trots det lyckades 4st av hundarna i finalen presentera fågelarbeten, hög nivå på årets deltagande hundar samt i kvalet med 12st premieringar av 16st startande.

Resultatlistan skogs SM finalen 2011:
1 SKL+CACIT Pointer, Borgeflon´s KN Kicki, förare Olov Åhman,
2 SKL+reservCACIT Irländsk Setter, Den röde jägaren Alaya
3 SKL Gordon Setter, Åshöjdens Vivi
4 SKL Pointer, Forsrännarens Atla

Alaya har även i år startat med 100% premieringsgrad. Nu ser vi fram emot jakten tillsammans med henne, Birka och valparna :)

..och så förväntar vi givetvis också de givna protesterna och överklaganden från den avundsjuka mobben, mestadels från Stockholm :(
Varför har de inget eget liv att glädjas åt kan man fundera över?

Äsch, skit i dem och skitjakt på er alla. Det blir 6 veckor med jakt för oss nu och förhoppningsvis också några sköna regniga kojdagar vid brasan, vilket ger tillfällen till att läsa en bra bok, tid att laga god mat, långa bastubad med goda öl, att vara tillsammans med jaktkamrater och hundarna. Glömma jobbet en stund. Det ger oss inspiration och glädje i livet!

2011 08 19 Alaya vann SKL med CERT och HP i SM kvalet på skog i Arvidsjaur.

Matte åkte 850km igår med Alaya från Falun till Arvidsjaur för att delta i skogs SM (svenska mästerskapet i skog för brittiska stående fågelhundar).

Trots en lång bilresa, tidigt på säsongen och årets första start gick Alaya ett intensivt och fint sök under hela dagen.
I slutet av sitt första släpp fick Alaya tag i en orrlöpa som hon spårade upp på ett imponerande sätt, ställde orren, reste villigt på kommando, komplett lugn i uppflog och skott, apporterade perfekt. 4st hundar i partiet hade fågeltagningar och Alaya rangerades 1:a och som vinnare helt utan fel eller anmärkningar under dagen. Därmed är Alaya med i SM finalen imorgon!

3st partier gick ut och i skrivande stund var det 4st premieringar i det första partiet, 3st premieringar i det andra partiet och 2st i det tredje, så det blir fullt finalparti.

Det blev totalt 12st premieringar i SKL, riktigt hård konkurens om de 6st SM finalplatserna.

2011 08 16 Alaya hade 6års kalas idag ;) Här kommer dagsfärska bilder på henne och familjen.

Fick ett nytt foto på Vilma från Finland, oj vilken välskapt hund det verkar bli även av henne :)

Kullbror till Alaya, Bastian Jr finslipar formen tillsammans med husse Jan till jakten :)

Svampår i Dalarna, gick ut för att rasta hundarna och kom hem med flera kilo kantareller.

Vi var till jaktstugan under helgen och gjorde i ordning inför nästa vecka :)
Rickard och Therese kom upp och hälsade på med Viking och Tyri. Rickard är en storfiskare som synes.

Lägger ut några foton som vi fått från Finland och Norge på valparna Vilma och Tika.

Mettså och Killer Queen har nu vant sig över att de andra kompisarna har flyttat efter att vistats en spännande vecka i vildmarken, det har varit många intryck och de har ju varandra så det är mycket bus och lek som gäller :)

Värmen har kommit så det är bad som gäller, Killer Queen med rött halsband.

Mettså vattenapporterar! hon simmar redan ut och hämtar pinnar som en vuxen hund!

Skönt att få springa och leka, Mettså försöker bita i svansen på Killer Queen.

Husse fiskekompis Mettså, hon tyckte det var väldigt spännande med fisk och följde med husse troget vid sjön.

Efter intensiva 9 veckor har nu våra kära vänner flyttat till sina nya familjer. Det känns både vemodigt och glädjande på samma gång. Vi känner oss nöjda över alla glada och entusiastiska familjer som funnit en ny familjemedlem och jaktkamrat.

Det har varit intensiva dagar och nätter där vi ägnat all vår tid åt valparna, vi har sett dem utvecklas som individer och personligheter, vi har lekt alla möjliga lekar med dem, de har trillat i vattnet, jagat änder, hoppat ner ifrån jordkällaren till vår stora förskräckelse! lyckligtvis har det alltid slutat väl.
De har träffat barn i olika åldrar. Vi har åkt bil med dem, tränat inkallning och de har fått komma ut och ta promenader kring sjön i omgångar tillsammans med sina mammor.
De har lärt sig att gå ut och göra sina behov, i sina nya hemmiljöer kommer det att behöva lära sig på nytt var toaletten finns, men det vi hört alla redan så har det varit enkelt att få till.

Alla är de trevliga och sociala valpar som älskar människor, de är gosiga och charmiga. Mammorna har varit duktiga, matat, pysslat, lekt och uppfostrat sina småttingar.
Exteriört blev det också lyckat med välbyggda och vackra valpar med kraftigt benstomme, fina vinklar och bröstkorg, tror och hoppas många av dem kommer att visas upp på utställningar och jaktprov framöver, även om vi inte har fokus på det när vi väljer ut valpköpare.
Valparna har gått genom en grundlig veterinärbesiktning utan anmärkning, allt ser fint ut.

Vi har skrattat åt alla de upptåg som de hittat på och nu har vi gråtit en del när de flyttat hemifrån.
Vilma åkte bil och färja över till Finland, Storm har bilat i 2 dagar till Björkliden i nordligaste Sverige, Tika for en lång biltur till Älvsbyn, Sita färdades i bil till Hamar i Norge, Assar tog flyget till Luleå i famnen på husse och matte och klarade den resan galant, Maya och Rosso har flyttat inom Falun, de har haft möjlighet till inskolning och fått följa med hem till nya familjen några timmar då och då de sista veckorna, när de väl flyttade var de redan hemmastadda i sina nya familjer J
Allt har fungerat bra så nu ska vi koppla av och ta några dagars ledighet upp till jaktkojan.

Tack alla för visat förtroende ni gett oss som uppfödare. Vi önskar Er alla lycka till med era nya familjemedlemmar och hoppas vi träffas snart igen, om inte annat (många av er bor ju så långt borta från oss) så vid valpträffen hösten 2012 . Åker ni förbi Falun glöm inte bort att besöka oss då!

Själva har också vi nu 2st nya och underbara familjemedlemmar här hemma, Mettså efter Birka och Killer Queen efter Alaya. Under förutsättning att de motsvarar våra krav på avel så blir nästa kull från oss om 3-4år efter de nya stjärnorna!

En välkomstpuss till matte, härligt! hon säger att jag får bo direkt vid fjället och rasta mig där riporna ligger, varje dag! :)

Maya med familj och Alaya, husse Hendrik som ska ta jägarexamen saknas på bilden.

Maya är en vackert byggd, energisk, orädd och en supersnabb tik efter Birka, hon skall flytta inom Falun.

---------------------------------------------------------------------------------------------

Mettså är den största av Birkas tikar, utmärker sig genom sina sjöfågeljakter! ska bo kvar med oss (mattes träningskompis).

-------------------------------------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Rosso är sin mammas gosse (vacker kopia av Alaya som liten) flyttar inom Falun.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Storm är "flockchefen" utan att slåss! han härskar genom integritet! En välbyggd hane som skall flytta upp till Björkliden.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Vilma är en underbart livlig, nyfiken och charmig liten tös som skall flytta till Finland.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Sita är en vacker tik och en kopia av Alaya som liten, skall flytta till Norge.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Tika är en snygg, stolt, tidig och lätthanterlig tik som skall flytta till Älvsbyn (Piteå)

------------------------------------------------------------------------------------------------

Killer Queen gör skäl för namnet! är den största av Alayas valpar och ska bo kvar på Alcatraz med oss (husses träningskompis).

-------------------------------------------------------------------------------------------------

2011 05 18 Valparna blev idag veterinärbesiktade, vaccinerade och ID märkta. Allt var OK med dem alla och även hanarna hade fått ner sina båda stenar. Nu är era valpar utvalda, ska uppdatera med bilder imorgon så får ni se era nya familjemedlemmar på bild.

2011 05 12 Valparna blir allt mera aktiva och kräver uppfostran av sina mammor.

När valpen är blöt i pälsen kan vi se att hon är en kopia av sin mor Alaya som liten.

"Busen" som Alva döpt henne till, gör inte skäl för namnet på denna bild när hon undersöker vinbärsbusen likt "tjuren Ferdinand" under sin korkek.

2011 05 07 Vi kommer att maila ut registreringsnumren till er alla så att ni kan göra i ordning försäkring för era nya familjemedlemmar i tid innan hämtning.

Vi har satt på nummerlappar på dem alla för att vi ska kunna identifiera och följa dem så att vi kan välja ut lämpliga individer till er. Hittade några gamla nummerlappar från Birkas förra kull som vi satt på några av dem, andra ha fått katthalsband, ingen logisk nummerordning på dem, bara en unik märkning så att vi ska se vem som är vem.

Fullt ös, vi tränar inkallning med godis, de har lärt sig inkallningssignal från första stund de fått mat från oss, förknippas med godis och de kommer så fort de bara kan då vi visslar på dem. Det är lätt att bygga vidare på för er sedan.

2011 05 06 Kallt och regnigt en tid nu. Valparna är inne och busar en hel del. Vill inte vara i valprummet så mycket utan vill vara med oss i köket och leka. Det finns en hel del spännande saker att upptäcka, elsladdar, ved, skor, mattor, ja allt som en settervalp behöver för att roa sig ;)

Dålig kvalitet på bilden men enda gången som vi lyckats få med alla valparna på samma bild när de tittar ut från valphagen. Här vill vi inte vara längre, världen utanför är mer spännande.

Här har de hittat ved som de hämtat och ligger under matbordet och tuggar på.

2011 04 26 En rekordvarm påsk med +22ºC Det blev en skön helg med mycket bus utomhus och även en del bad, en Birka tik hoppade i sjön och simmade några tag innan vi hann plocka upp den, inte blev den rädd för det utan skuttade och hoppade vidare som om ingenting hänt, vad ska det bli av den! hon är knappt rädd för Röder heller som mullrar som ett åskväder när valparna närmar sig. Hon är en riktig buse, blir nog nåt för matte att dressera som kontrast till Alaya ;)

Vi tog en första biltur med alla valparna till fritidsstugan, under 10mil låg valparna hos sina mammor och tuttade, en bra start med att vänja sig att åka bil. Ingen som gnällde eller var rädd.

Det har varit många på besök under helgen så valparna har fått mycket socialisering av både barn och andra vuxna, det är viktigt att grundlägga det i tidig ålder så mycket som möjligt så att de skall bli glada jakt och familjehundar.

Birkas valpar 5 v gamla idag, leker i vårsolen, de här två små jägarna är helt orädda för nya saker, tar för sig och njuter av livet. Här busar de med varandra när de inte har möjlighet att "terrorisera" Alayas valpar som är lite yngre, men snart har de vuxit i kapp och då blir det hämnd ;)

2011 04 17 En riktigt vacker vårdag i Falun idag. Valparna trivs med att få komma ut och upptäcka världen utanför, isen börjar släppa i sjökanten och änderna har återvänt efter den långa vintern.

En Alaya valp på upptäcktsfärd. Valppälsen har börjat växa ut och skiftar nu om till ljusare nyans för att senare mörkna igen.

Bild på mormors tass som jagat många mil genom åren och den lilla tassen som har sina många härliga jaktdagar och mil att springa framför sig. En underbar generationsbild.

2011 04 14 Idag var det en stor dag för valparna som fick komma ut till solen för första gången. De började också alla få köttfärs och hundfoder som tillskott. Nu startar det stora jobbet för husse och matte då tikarna nu kommer att sluta att ta reda på deras avföring.

Valparna ser så stora ut på bild när man kryper ner till deras höjd med kameran.

Här en blandning av Birkas och Alayas valpar i en gemensam hög för att söka värme.

Här ser man bättre hur små de egentligen är, de 2st stora Birkavalparna är nästan en vecka äldre och de har haft rejält med mat från mor när de haft 5st tuttar var att tömma. De har vuxit snabbt, får se om de sedan också blir större när de vuxit färdigt.!

2011 04 12 Dagsfärska porträttbilder på några av valparna. Nu börjar de bli riktigt gulliga, de större Birka valparna har börjat känna igen oss och vill gärna fram och pussas när vi kommer.

Vi lät några av Alayas valpar komma över till mormor, oj så glad mormor blev över dem, hon matade och pysslade om dem och ville helst inte lämna dem ifrån sig.

Här en busig valp som biter mormor i benet, fast det gör ingenting för hon är ju så söt tycktes mormor bara tycka :)

2011 04 09 Dagens bild, en nätt Alaya tik med vackra linjer, utmärker sig som liten men modig.

2011 04 07 Dagens bild på en Alaya valp, en hane som utmärker sig som en livsnjutare :) ofta i setterställningen (upp o ner)

Var ute på gården och höll på med att försöka leda bort vattnet som forsar fram runt huset efter den kraftiga snösmältningen.

Alaya ville ut och var med mig i 10 min. sen ville hon in till valparna igen. Släppte in henne och fortsatte att jobba där ute. När jag efter 45min kom in satte jag hjärtat i halsgropen! Alayas valpar var borta! bara en valp var kvar i hennes bädd och där låg också en till synes olycklig Alaya :(
Upptäckte dock snabbt att Birkas valpbädd istället var full av valpar som låg och sov runt en stolt mormor, som plirade lite oskyldigt mot mig med ögonen :)

Kanske hade valparna varit oroliga när Alaya varit ute med mig och då hade Birka helt enkelt hämtat dem en och en till sin egen bädd för att trösta och mata dem, de såg i alla fall mätta och nöjda ut :) alla 6 + hennes 2 egna. Men hon hade väl inte hunnit hämta alla när Alaya kommit in.

Flyttade valparna till Alaya som blev så himla glad att få tillbaka dem till sig och husse blev en stor hjälte :)

2011 04 03 Alayas valpar har nu öppnat ögonen. Va jobbig den där husse är med den där kameran tycks valpen vilja säga :)

Birkas valpar har börjat få små tänder, de är17 dagar gamla. Vi tog bort framsidan av sargen till valpbädden idag och la tidningar på golvet, trodde nästan inte våra ögon när de direkt gick ner och kissade på tidningarna, under noga övervakning av mor som följde valparnas första promenad utanför bädden :)

Birka har varit med förr och håller med tassen resolut fast den lite motvillige 2 veckors gamla valpen under rengöringsproceduren :) En klok och duktig mor!

Alaya valp har somnat vid tutten. Man kan se av rörelser och ljud att de redan nu drömmer när de sover.

Alayas valpar. Mätta och belåtna somnar de plötsligt alla på en gång, då råder det en stunds total tystnad och frid i valpbädden.

2011 03 28 "Metso" Mattes nya tjäderjägare har öppnat ögonen idag 11 dagar gammal. Också klona klipptes för första gången, skööönt tyckte Birka :)

Birkas valp "Metso" bekantar sig med matte (uttalas "mettså" och betyder tjädertupp på finska)

Birka är en riktig mjölkmaskin, hennes valpar har fördubblat sin födelsevikt efter en vecka och sprängt 1kg vallen nu efter 9 dagar.

Här en vecka yngre Alaya valp som ligger och sover, hon har nu kommit igång med mjölken ordentligt och även hennes valpar börjar bli rundare. Allt ser bra ut.
Även husse och matte fick sovmorgon idag :)

Vänder valpen försiktigt med tassen för att tvätta och massera igång magen :)

Alaya provligger valpbädden, rund om magen. Hon spanar nyfiket in Birkas småttingar, snart har också hon små söta valpar att pyssla om.
Inte långt kvar nu.

Birkas valpar är nu 4 dygn gamla och har ökat rejält i vikt.
tik 1 från 406g till 675g
tik 2 från 280g till 502g

Den "stora" tikvalpen är redan på egna äventyr, bäst att hålla uppsikt över Den!

Här är de små 4 timmar gamla, pigga och välmående kryper valparna runt i bädden, den ena som är lite större är redan på väg ut ur bädden! Vad ska det bli av Den undrar vi? det blir till att höja sargen i valpbädden redan nu till helgen.

Nu väntar vi på Alayas valpar nästa vecka, det blir en större kull, det sparkas för fullt i magen, som en intensivt pågående fotbollsmatch :)

Foto från dagens skidtur i underbart väder med Alaya först och Birka bakom. Lite tyngre än vanligt, men pigga och glada. Birka har haft valpar tidigare och vet vad som väntar, hon är så glad, sprallig och positiv, en förväntansfull mamma :)

Båda tikarna har utvecklat en extra mjuk och skön päls som riktigt blänker i vårsolen, de brukar vara fina i pälsen men det måste vara nåt hormonellt nu, speciellt Alaya som normalt inte har så här tjock päls.

Sista veckan nu för Birka, men hon behåller sin fina form och vill ut på skidturerna med oss.

Alaya ligger och tittar på sin mage ibland, funderar kanske på vad det är som rör sig där inne, eller kanske på varför magen blivit så stor att man knappt kommer åt att tvätta sig..

2011 03 06 Birka på promenad i kvällssolen, dagarna blir allt längre nu och vi har fint vårvinterväder i Falun. Birka är i utmärkt form, njuter av tillvaron och är hungrig som en VARG!

Alaya vilar under matbordet och väntar, det kan ju komma ner några extra smulor :)
mindre än 3 veckor kvar till valpning.

Vi var till veterinären igår för ultraljudsundersökning, veterinären kunde se att det var 6-7st foster, kanske flera :) Mer exakt går inte att se med ultraljud, men fantastiskt roligt att få det bekräftat.
Nu blir det till att planera i hundrummet och snickra ihop en extra valplåda. Alaya väntas föda 24 mars.

2011-02-20 Söndagsmorgon, Birka och husse njuter i morgonsoffan och magen den växer:) -18 grader kallt ute på morgonen, men skönt och gosigt bramför brasan efter frukost. Nu är det bara 26-dagar kvar till att valparna föds. Birka är så fokuserad på att bli mamma igen. Vi tar långa skidturer varje dag med alla hundarna och njuter av tillvaron. Birka väntas föda 17-20 mars.

Birka dräktig med stor mage alla redan, hur många valpar blir det här då frågar husse?

och på taket med husse. Våren är på väg och man längtar till vårvinterfjäll, man tager vad man haver, ett översnöat tak får duga :)

Foto från ett vårtecken på en droppande istapp vid Källslätten dit vi skidade, bitande kyla i skuggan men nu börjar solen värma.
Vi börjar längta efter valpar nu, vad underbart det skall bli i vårsolen med små röda jägare.

2011-02-13 Det har nu gått lite över 4 veckor sedan Birka parades och vi tror definitivt att hon är dräktig, nu är det bara ultraljudskontroll om ca 1 vecka för att försöka räkna hur många valpar det blir ;)

Alaya är i 3:e veckan så det syns inte så mycket ännu, hon är lite grövre över ryggen och jättehungrig så nog verkar även hon dräktig, vi får se om 1-3 veckor men allt ser bra ut.

2011-01-30 Fick ett trevligt mail från Norge där Mikkels dotter Caisa blev årets bästa unghund av alla raserna i Norge 2010.

ÅRETS UNGHUND 2010
Nr 1
IS US Caisa - NO49102/09
(US Mikkel - Husvikdalen`s Cera)

Vi har valt Mikkel som hanhund till Alaya för att vi tror mycket på Mikkel och kombinationen med Alayas egenskaper, vi tror på avkomman som nya skogsfågelstjärnor i kombination med fjälljakt. Att även Mikkel rapporterar vid jakt har vi inte skrivit om tidigare, en klok hund rapporterar och är bara föraren tillräckligt klok och förstår det när hunden försöker visa en rapport så blir det väldigt behagligt att jaga med den hunden, samarbetet i ett nötskal!

Husse Ronny Winther berättar att Mikkel rapporterar, men vid parsök gör han inte det i rädsla att den andra hunden "tar hans fåglar", att Mikkel också rapporterar är kanske inte så förvånande då hans far Killakee var en riktigt stjärna på det vilket också dokumenterats vid många jaktprov.

Alaya rapporterar, hennes mor Birka är en skicklig rapportör och hennes far i sin tur Adam blev norsk jaktchampion i skog på en rapport. Förutsättningarna finns där vågar vi lugnt påstå ;)

Att en valp efter Mikkel redan blivit årets unghund i Norge bådar gott, han är ju bara 3år och har framtiden för sig.

Men man ska också ha klart för sig att Alaya är avkomma efter Birka så det är i Birkas kull en ny "Alaya" kan födas.

Vi ser verkligen fram emot kullarna där vi själva kommer att behålla var sin tik från.

Allt har gått bra med parningen, samtidigt som en underbart vacker fullmåne lyst över oss i Falun/Puttbo.
Nu är det bara att vänta och se :)
Cisco fick vara fotomodell i månskenet, tålamodigt satt hon och väntade på den långa slutartiden när husse skulle fota.

Men även Mikkel ville vara med och fastnade på bild med sin karakteristiska höga svansföring.

2011-01-20 Alaya parades med Mikkel. I gryningen idag på morgonen, på väg hem från rastning över sjön skedde det väldigt snabbt. Skönt med hundar som klarar av det naturligt och utan krångel.

Mikkel och Alaya hänger efter parningen, matte kom rusande med värmande knäskydd till husse och med kameran i högsta hugg :)

2011-01-19 Birka parades med Dino den 14:e och den 15 januari i Norge. Allt gick snabbt och smidigt utan problem.

På bilden skapas det nya Champions.
Tore med Birka och Dino som hänger efter parningen 14jan hos Tore och Oddveig Maehla, Fagermoas kennel i Storforssen/Meråker i Norge.

Vi tog prog. test på Alaya igår och fick idag bekräftat det vi trodde, fredag och lördag är det dags för parning med Mikkel.

Under tiden går kärleksparet här hemma och bekantar sig med varandra och njuter i det vårlika vädret, de trivs ihop så vi tror inte det blir några problem med parningen.

Passade på att fota Mikkel i dag på sjön, vacker grabb och en riktig charmör ;)

Irländska settervalpar planeras till våren 2011, beräknas leveransklara till slutet på maj efter högt meriterade jakthundar, både vid utställningar och jaktprov på skog och fjäll.

Vi har nu bestämt oss för hanhund till Alaya. Det blir "US" Mikkel.
En spännande kombination där vi parar på en "US" hund för första gången.
Det är viktigt med utavel som vi tidigare sagt. Ger alltid friskare valpar då.
Mikkel & Alaya kombinerar varandra på ett utmärkt sätt.
Bakom Mikkel finns också en härlig skogsfågelhund, Valeheias Killakee som är far till Mikkel.
Killakee har en imponerande meritlista från skogen, korad bl.a. som:
Årets skogsfuglhund i NISK 2002 og 2003
Årets skogsfuglhund i NISK 2006 og 2007
Norgesmester skog 2008
Årets skogsfuglhund 2009

"US" Mikkel
(NJCH NMFS 2008 Valeheias Killakee & "US" Lara)
Född: 2007-10-08
NKK reg nr: 02405/08
Mikkel är en "glad gutt som arbeider hardt for sin jeger" säger husse Ronny Winter. Mikkel har 1-pris på utställning jaktklass och på jaktprov erhållit 5st 1:a pris, 3st 2:a och ett 3:e pris som unghund samt 1:a pris AK i Norge.

SUCH Den Röde Jägaren Alaya är född 2005 efter NJCH Vieksas Bastian &
SUCH Den Röde Jägaren Birka.
Alaya har också en imponerande meritlista på jaktprov i Sverige,
men framförallt är hon en underbar jakthund i skogen med suverän näsa och utmärkta fågelarbeten. Hon är bytesmedveten och älskar att apportera det fällda viltet.
Alaya rapporterar (har det i arv efter sin mor Birka) vilket är en uppskattad egenskap för oss som uppfödare och jägare. Den digitala teknologin har ju annars tagit över vid jakten med GPS och ståndindikatorer för att finna den stående fågelhunden.

Utställningar:
Alaya är Svensk utställningschampion och har 3st CERT från 3st olika domare.

Jaktprovsresultat för Alaya:
1:a placering skog SKL
3:e placering skog SKL
1:a med HP skog ÖKL
6*2:a pris ÖKL
4*3:e pris ÖKL
2*2:a pris UKL
1st 3:e pris UKL

Birka är mor till Alaya och en underbar jakt & familjehund med stark mentalitet.
Hon är en klok ledartik i flocken och extra välbyggd, det går knappt att hitta ett fel på henne.
Hon revierar klockrent i skogen, anpassar sitt sök alltid till terrängens beskaffenhet. Birka rapporterar och älskar att apportera, husse har jagat mycket med henne genom åren och några fallapporter har det väl också blivit, vilket visat sig vid ett antal jaktprov där hon åkt ut på det några gånger ;) Inte hundens fel.
Birka har också erhållit 1:a pris AK på högfjäll i Norge vilket bevisar hennes mångsidighet som en klok jakthund. Birka har haft en kull på 10valpar tidigare och varit en mycket duktig och omsorgsfull mamma och är det fortfarande mot Alaya :)

Birkas far Eklias Adam, var både Svensk och Norsk utställningschampion samt Norsk Jakt Champion i skog. Mycket av det har gått igen från honom samt från den urstarka mamman Den Röde Jägaren Alpha som också var SUCH (Svensk Utställnings Champion) och som sagt URSTARK, på den tiden var jag ung och jagade lite längre dagar än idag ;) Efter 4veckors jakt såg vi båda ganska magra och eländiga ut, men inte slutade vi jaga för det, 12 timmar/dag 7 dagar i veckan..

Vi är så nöjda med Birka och hennes avkommor att vi nu, innan det blir försent, väljer att ta en till valpkull på henne.

Hon har "kontrollbesiktats" hos veterinär idag och livmodern granskats genom ultraljud, inga fel på den damen och i mycket fint skick. Birka har aldrig haft några knutor eller cystor och ultraljudet visade att också livmodern var ren och snygg. Dessutom är hon i bra fysisk form.

1:a med CERT segrarklass, skog Noppikoski 2004-09-05
1:a pris AK fjäll i Norge Trysil  2004-08-22
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-03-21
3:e pris AK fjäll i Norge Femunden   2004-03-07
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-02-29
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-02-28
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil 2007-03-17
2 VK fjäll i Norge
2009-04-24
2:a pris AK fjäll i Norge
Femunden 2009-04-26
1:a med CERT & HP segrarklass, skog Älvdalen 2010-09-25 med kritik:
IRST Den Røde Jägaren Birka S-29943/2000, Äg o för Markku Mikkola, Falun
Birka går i alle sine slipp et søk av meget høy klasse. Dekker terrenget systematisk i store slag med god dybde og i god kontakt med fører. Fart, stil og aksjon er meget bra. I andre slipp blir Birka borte over en åskam. Vi kommer dessverre galt inn på to tjäder som letter før vi får se at Birka står der i riktig vind. I siste slipp tar Birka stand. Avanserer villig på førers ordre og reiser tjädet som ligger presist foran hunden. Det skytes og Birka er helt lugn i oppflukt og skudd. Det legges ut apport som hun utfører korrekt. Har i samtlige slipp blitt rangert som nr. 1, og får i dag 1. premie Skl med Cert og HP, 75 min
Tromsø oktober 2010. Per-Anton Berg

1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Hemavan 2004-09-26
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Öland 2004-08-01
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Garpenberg 2004-06-12

Cisco med jaktbytet hon fann i skogen idag, hon är en jägare som alltid finner någonting, är det inte fågel, ekorrar, harar, råttor, rävar, älgar, grävlingar eller vildsvin eller vad som helst! så är det som idag en limpa från en åtelplats för vildsvin hon hittade i skogen och kom med, glad som vanligt över sina byten :).

Cisco är kvar hos oss, vi har svårt att skiljas från charmtrollet. Det har varit frid i flocken och vi håller tummarna att det skall fortsätta så. Det är inte lätt att skiljas från en vän, även om hon kanske skulle få en tryggare tillvaro utan slagsmål med Alaya och Birka, just nu verkar dock rangordningen vara tydlig och Cisco utmanar inte de andra tikarna om ledarskapet.

2010-11-20 Nu har vintervilan börjat för hundarna med skogspromenader runt huset, men det händer nåt spännande ändå ibland.

Dagens lunchpromenad med hundarna. Cisco står för orre, bakom sekunderar Alaya och Röder och bredvid mig utanför bild Birka. Inte vanligt, men händer ibland att skogshöns finns i markerna. Fotade med telefonen, och då blir det inte bättre.

Mörka kvällar så husse skapade en låda med LED belysning till en vas för att färgsätta vinterlandskapet utanför.

Barn-barnen på besök, det blev tuffa tag med hockey och senare med att snöpudra morfar.

Energin tog inte slut med det där ute på isen, som synes så studsas det från bordet till pappa Peter som fick fånga in busfröna :)

Åkte till Rickard och jagade skogsfågel. Det blev en resa i snöns tecken djupt in i Hälsingeskogarna. Skidor hade funkat bra, men det gick bra utan också, 30cm lätt snö.

Fåglarna hade flockat sig och träade för det mesta. Några få gånger fick vi till det, Alaya hade stånd på tjäder som jag sköt på, hann till och med ge resningsorder till henne, sköt 2st snabba skott i uppfloget, men kvar blev endast lite fjädrar och granbarr.

Rickard fixade en orre för Viking (som är bror till Birka och Röder) och som visade på ett högklassigt apportarbete i ett tätt igenvuxet och snårigt område. Viking kom apporterades med orren efter 20min sök, den levde fortfarande när han vackert överlämnade fågeln till husse, den var inte lätt att hitta i snön så långt bort och i den terrängen!

Stolta jägare, Rickard med Viking till höger, Alaya i bakgrunden nosar i snön.

Rickard pejlar efter Tyri har jagat tillsammans med Rickard ett ta nu, och stortrivs där tillsammans med Viking. Tyri är omplacerad efter att tidigare husse fick allergi. Det har fungerat bra för Tyri som varit på jakt en tid nu. Tyri verkar dock inte vara så van med skogsmiljö och blir borta långa stunder, då måste man ha pejl för att hitta henne. Hon är en mycket social och gosig hund, blir nog bra när hon får mera erfarenhet av skogsfågeljakt.

Det var tufft för hundarna där snöbollarna på pälsen växte, settrarna såg ut som tjocka snögubbar efter några timmar. Hussarna hade det också lite jobbigt i snön.

Det blev sena kvällar där hundsnacket så småningom övergick till dubbelseende (kolla fotot ovan, jag har t.o.m. fotobevis på det) och spännande filosofiska teorier om meningen med livet + lite till..

Så var det dags att åka hem efter 3dagar, vi hade tänkt jaga en dag till, men snöandet fortsatte så det kändes meningslöst. Jag packade bilen och Rickard städade i stugan, såg att Röder krupit in och lagt sig under sängen, hittade honom längst in mot väggen när jag kollade efter så att ingenting var kvarglömt.

Sa till Rickard att komma ihåg att Röder ligger under sängen så att vi inte åker ifrån honom. Rickard sopade golvet till sist och jag hade packat bilen färdigt, det var skönt att komma iväg i tid, räknade att vara hemma i Falun till 21:00.

Isiga småvägar och så var vi framme i Hudiksvall hos Rickard efter 1,5 timme, packade ut hans hundar och prylar, när det var klart och jag skulle fortsätta att köra de återstående 3-timmarna hem la Röder ut en rejäl fis i bilen. Nej han måste rastas innan tänkte jag och jag försökte ta ut honom ur bilen, men det gick inte hur jag än lockade där bak i mörkret (har en stor jeep som är LB reggad) Hittade bara en orolig Alaya som funderade vad jag höll på med, Röder var inte med i bilen, jag hade ta-mig f-n glömt kvar honom i stugan under sängen! Det var Alaya som fes i bilen. Vi hade inte haft en tanke på honom, innan vi åkte från stugan frågade jag Rickard om han hade allt med, bössa? hundar? Ja det är med svarade han, att jag inte hade min egen hund Röder med, Det tänkte jag inte på!

Det var tungt att åka tillbaka till jaktstugan, det tog 3timmar extra för att hämta honom. Han måste nog ha funderat över varför jag lämnat honom ensam i en tom, mörk och kall liten stuga i skogen.

Var lite utmattad när jag så småningom kom hem till Falun, ganska jobbigt att köra i mörker under ymnigt snöande och hala vägar.

Nya äventyr väntar om hörnet och man glömmer fort, kan nästan skratta åt det hela redan idag, definitivt om några år, om jag nu alls kommer ihåg händelsen då.

Den Röde Jägaren Nemi har fixat ytterligare ett pris under jaktprov på de skånska fälten.

Dags att åka hem från Fort Lauderdale via New York. Mellanlandade i rusningstrafik på lördag kväll, samtidigt skulle Air Force One starta med president Obama, det innebar att all annan trafik stängdes av på hela flygplatsen under start och landning. Vi hade 1 timme på oss att byta plan och nu blev vi åkande 2timmar på landningsbanorna och studera landningsljusen i kaoset som följde, stressade att missa flyget hem. Men det var förseningar överallt och vi blev inväntade så att vi kom hem till vovvarna i tid, viktigt då vår hundvakt Daniel måste åka iväg direkt när vi kom hem. Vi saknade dem alla och ville ingenting annat än att komma hem. Det är alltid så att när man startar hemresan så kommer hemlängtan starkt.

Det har också fungera väldigt bra här hemma med allt. Tikarna har varit sams och Daniel har tagit långa träningsrundor i skogen med hundarna så de var harmoniska, nöjda och belåtna när vi kom hem. De tycke nog att det var skönt att han var hemma hos dem hela dagarna, även om han satt och pluggade aktiehandel på distans. En perfekt födelsedagspresent till mamma att ta hand om settrarna! Tackar för det Daniel.

Man känner sig liten vid sidan om "båten". Stor nog att inte gunga så mycket i det karibiska havet, men vi hade också tur med vädret och mycket varmt även på nätterna. Det gick inte att mitt ute på havet under natten ha balkongdörren öppet för att lyssna på vågorna i den karibiska stjärnklara natthimmelen, då blev det för varmt. Vi var tvungna att stänga dörren och AC:n igång, synd om oss ;)

Under dagarna besökte vi Bahamas Nassau, ST Thomas och Phillisburg ST Maarten, snorklade solade och tog en kall pilsner när törsten infann sig. Som tur var fanns det fina träningsmöjligheter på båten med löparbana, gym med alla möjliga och omöjliga träningsmaskiner och simbassänger så att vi kunde hålla vikten någorlunda.

Mat finns det i överflöd och allt ingår ju och som måste provsmakas på. Många amerikaner satt allt för länge vid matborden men saknades på gymmet, var det nåt de gjorde vid gymmet så var det SPA behandlingar typ pedikyr, lerinpackningar, healing och massage, men inte några fysiska aktiviteter, medelvikten bland de amerikanska resenärerna var minst 150kg.

Har rest i USA en hel del tidigare men aldrig sett en så stor skara överviktiga människor på samma ställe. Den här typen av kryssningar lockar nog samma typ av människor som åker för att äta, och det gör de dygnet runt.

Fantastiska solnedgångar och lugnt på havet som i en lagun. Vi hade tur då det lika gärna kunde varit tyfoner som dragit in, nu drog en mot Mexico istället och någon busade i Asien vad vi hörde, det är säsong för den just nu.

Jag hade totalt glömt bort att vår bröllopsdag infann sig under resan.
Vi gifte oss dagen före Ullas födelsedag på Cook Island, men nu tänkte jag bara på bemärkelsedagen. Som tur som var blev jag påmind om det dagen innan, Ulla tyckte dock att det var lite synd att hon avslöjade det, skulle varit kul att se min reaktion när jag stod där med "brallorna nere".

Vi hade under tiden på resan fått ett brev från Rolf Sandström FA/RK där det inkommit en skrivelse med klagomål om att Birka har fler än 8-starter så att hennes 1:a pris SKL med HP och Cert skall ogiltigförklaras, starter innan regeln infördes har räknats in. Ja jösses vad ska man säga. Senast det skedde var också Älvdalen och där samma person ägnade sig åt att ogiltigförklara hela provet. Före det 2004 där Birkas rapportering på fjällprovet ogiltigförklarades så att kompisen istället fick springa med sin hund kopplad till fåglarna som Birka rapporterade, släppa hunden på stället och vinna segrarklassen på det, samt olika typer av förtal och skitsnack.
Vi kan bara konstatera att det är synd om individer som inte har ett eget liv att glädjas åt utan måste ägna sig åt den här typen av personförföljelse på grund av sina egna misslyckanden.
De kan knappast leva ett harmoniskt och lyckligt liv när de måste få sin näring av att ägna sig åt sånt. Ett råd till alla som drabbas av dem är att strunta i dem, de är inte värda den korta tid du har på jorden. Låt dem ruttna i sin egen surhet och låt dem inte suga näring av dig.

2010-10-20 Ja så var det dags igen :(
Daniel kom hem i kväll och alla settrarna skulle hälsa och kramas, när också Cisco ville vara med blev det bråk och Alaya bet Cisco över nosen. Det är så trist med tikar och deras revir, stackars Cisco som inte får vara med. Vi hoppas hon får ett nytt hem snart.

Cisco kröp in i sin bur efteråt med sår på nosen. Husse blev arg på Alaya, men vad hjälper det, nästa gång man inte är med ryker de ihop igen.
Hoppas allt funkar nu här hemma, vi åker imorgon bitti till östra Karibien/USA, då är man långt borta och kan ingenting göra, det är aldrig lätt.

2010-10-17 Vi fick dispens från Kennelklubben att ta en valpkull på Neadalens Cisco. För att inte riskera att hon går tom igen då hon är lägst i rang av tikarna och kanske inte tillåts att få egna valpar i flocken, söker vi nu någon som har tid och intresse att ta hand om henne, som jakt och familjehund. Hon skall löpa i feb. 2011, för att Cisco skall hinna acklimatisera sig behöver omplacering ske ganska snart. Om allt fungerar som tänkt, vill vi att Cisco efter att hon fått sin kull får stanna kvar i den nya familjen och kanske med egen valp också? det kan vi diskutera och komma överens om senare vad som passar alla parter bäst. Valpningen tar vi givetvis hand om. Cisco är en underbart snäll och stabil hund och älskar att få springa på fjället.
En riktig stjärna vid ripjakt på högfjäll.

Ska också försöka förtydliga min tidigare beskrivning av Alayas fjällsök vid fjällprovet i Sälen efter frågor om det.

Vid segrarklass på högfjäll (som är en tävlig och som inte har så mycket med jakt att göra) gäller det att ta föringen i parsläppet över partnern och att vara först på fågel.
På högfjäll med öppna vidder och som tillåter sökbredd på 300meter ut på vardera sidan, går Alaya ut 150meter på bägge sidorna. När partnern har sökbredd på 600meter djupa slag slår Alaya således ut i 300meter, vilket blir för smått tävlingsmässigt.
Terrängen Alaya fick sina släpp var utan vegetation (buskar) och helt öppet i stora vidder. då blev skillnaden på sökbredden uppenbar.
Under segrarklasstävlingen i Sälen var det dåligt med fågel och det blev ingen premiering alls för någon av de 16st startande hundarna.
Alaya är en liten snärtig tik, hon går fint med lätt aktion, hon är således ingen stor och långsam skogsfågel-lufs. Hon är stark och jobbar långa dagar utan att mattas. Hon finner alltid fågel som finns i markerna, därav de många premieringarna. Hade det funnits fågel hade hon säkert placerat sig, men utan CK eller CERT.

Att Birka tvärstannade helt i andra släpp utan synliga yttre skador, har jag fortfarande inga förklaringar till. Hon drabbades av en fästingburen sjukdom för några år sedan, hon behandlades med antibiotika och blev en pigg, frisk och glad setter igen. Kan vara nåt sånt som spökar.

Stort Grattis till Eva och Kalle Björklund igen!
Nemi premierade sig under båda dagarna på fältprovet i Hjo under helgen,
hon erhöll 2* 2 ÖKL, (Nemi är syster med Alaya).

2010-10-03 Grattis till Eva och Kalle Björklund! som med Den Röde Jägaren Nemi som fick sitt 3:e CERT på utställningen under SISK 100-års jubileum i Skåne.
Samt Nemis valp Jeopardy som 6,5mån gammal blev bästa valp. http://www.kennelrodmyran.se

2010-10-02 Platt fall för oss på fjällprovet under lördagen :(
Åkte hem från 6 veckors skogsfågeljakt via Sälen för att delta på SKL jaktprovet med Birka och Alaya som inte startat på fjäll på 2år. Skulle bli spännande att se om Alayas fjällsök förbättrats så att hon även skulle behärska SKL på högfjäll?
Facit blev att Alaya fick 2st släpp men var alldeles för berörd av parsök och blev alltför förarberoende för att det skulle hålla tävlingsmässigt, hon är en mycket bra skogsfågelhund och det är där hon hör hemma, åtminstone tävlingsmässigt med konkurrens.

Birka fick också starta, gjorde en efteranmälan då det fanns en plats kvar, det gick ju bra förra veckan i Älvdalen :) Birka gick ett bra fjällsök i första släpp, fick mycket mark med sig och täckte den vidsträckta terrängen på ett fint sätt. I andra släpp var det tvärstopp direkt, Birka stannade och vägrade gå ut på sök, det var bara att koppla. Hittade inte några fel på henne och förstår inte vad som hände, så nu är man tillbaka på jorden igen :/
Det är levande varelser och inga maskiner man går med påminns man då.

Birka är en klok och duktig jägare, även om vädret inte alltid är så här behagligt som på bilden ovan på Birka från årets jakt.

Snö, blött och svinkallt. Oförberedd och dåligt klädd för det vädret gick jag med blöta läckande kängor, redan efter den första överfarten över en översvämmad bäck var strumporna blöta, nu skulle det dröja 10 timmar med blåfrusna händer och fötter, men Det värmde till efter 5:e släpp :) (kritiken kommer senare)

Vi tänkte först jaga, men följde med matte och Alaya till Älvdalen istället som sällskap och själva delta på provet.

Birka går starkt och utmärkt hela dagen utan minus, har sista släpp i partiet och håller hela dagen genom rangering som 1:a.

Hennes reviering i olika vind (som snurrar runt) och terräng är imponerande, hon jagar förnuftigt och är pigg för sin ålder, jagar som en unghund och mattas inte trots 75 min släpp och av att traska runt i koppel hela dagen i blött och kallt.

Har chans i andra släpp, när vi letar efter henne i relativt öppen terräng, går vi tyvärr upp en tjäderhöna för henne och som hon står för, alldeles nära men bakom en tät gran så vi inte kan se det i tid. Birka helt lugn i uppfloget, men vi hinner inte ladda och skjuta.

I sitt 5:e släpp tar hon en tjäderlöpa omgående som sedan resulterar i ett stramt fint stånd, går fram till Birka och ber henne resa vilket hon gör villigt, tjäder går och Birka är helt lugn i uppflog och skott, apporterar på ett mycket bra sätt.
Enligt domaren är Birka den hund som utmärkt sig hela dagen genom sitt förstaklassiga sök, utan belastning, topprangering och ett utmärkt fågelarbete med apport tilldelas hon förtjänstfullt: 1 SKL med CERT & HP.

Nu borde hon också vara jaktchampion skog då hon har 1:a SKL med CERT från skogprov tidigare samt är SUCH med 3st CERT som hon kan "låna" ett CERT från.

Birka är därmed dubbelchampion, jaktchampion skog samt svensk utställningschampion.

Alaya blev rangerad som 2:a men hade tyvärr inte fågel i sina släpp förutom en skygg tjädertupp som lättade en bit framför henne, hon fattar stånd på den platsen men det är tomt på mer fågel. Sökmässigt är Alaya rangerad som 2:a hela dagen efter Birka.

Det var inte lätta förhållanden, relativt bra med fågel men skygga tuppar i lövfällningen och det bistra vädret. Birka var den hund som för dagen klarade av det. Men hon har ju 10års erfarenhet av skogsfågeljakt vid det här laget.

Birka 10år, apporterar orrtupp som ska bli till en god middag. Kokar ben, hjärta och skrovet till hundarna, doften av koket får det att vattnas i munnen på settrarna. Då är det fest.

2010-09-06 Alaya fick ingen start under provet i Orsa Finnmark, Gordonsetter skogsprov med CACIT. Det hade varit intressant att möta den enda hunden som fick start i SKL provet förutom gordonsettrar, Irländska settertiken MADI som är Norsk mästare i skog förra året (ägaren och domare under lördagens ÖKL prov under Gordonsetterprovet). Tråkigt att vi inte fick chansen. Undrar om det verkligen får gå så till vid CACIT prov med urval av startande? preliminärbesked var att Alaya hade en start, hon var först anmäld och har färska SKL meriter från skogsprov i Arvidsjaur samt etta SKL, men det kanske är så att man alltid i första hand får prioritera den rasen som provets arrangörer tillhör? tycker hur som helst att vid CACIT prov borde det vara tidigare och högsta meriter som avgör, vet inte hur reglerna är måste jag tillstå. Hundar som aldrig startat på skogsprov och hundar som aldrig erhållit pris på skogsprov gick före :-(

Själv fick jag heller ingen start med Birka, hon saknar ett CERT för dubbelchampionat så det hade varit kul att få den chansen också.

Nu blev det inga premieringar under alls SKL provet, eller under hela provet heller för den delen. Matte hade åkt till uppropet tidigt på morgonen och då hon inte fick någon start i SKL så stannade hon och jagade med Alaya i samma marker som provet gick, endast några km ifrån de tävlande, Alaya hade en bra förmiddag med sammanlagt 7st fågeltagningar varav 4st med res innan husse vaknat i stugan efter en tröttsam dag på Paljakkaberget dagen innan och kom med de andra Röda jägarna. Ingen tillfällighet att Alaya hittar och sköter fågel trots att andra misslyckas. Jag har själv 2 st rutinerade SKL hundar som hon alltid slår, de är inte dåliga men Alaya är bara bättre, det har hon visat tidigt i unga år!

Alaya och Röder glänste under eftermiddagens jakt när husse var med, men en viss varning för att Alaya nu börjar likna mormor Alpha i karriären men alldeles för vidlyftiga skogssök, den lilla "stjärnan" blev nog lite överhettad i knoppen av alla fågeltagningar och löpande orrtuppar i Contorta plantagen, men bort gjorde hon sig inte för det. Bara svår att finna där hon stod i mitt tycke alldeles för långt borta och vallade orrar, man skall inte behöva pejl eller andra moderniteter för att jaga! Nu får hon vila några dagar för att komma ner i varv.

Igår gick kvalpartierna ut, det var tyvärr tomt på fågel i markerna. Ingen premiering i Alayas parti, men det var nära. I fjärde släpp blev Alaya borta, dåligt med vind, efter en stunds letande kom Alaya och rapporterade, när matte och domaren följer efter henne har tjäderhönan löpt från platsen och innan Alaya hinner lokalisera den går domaren och skytten upp hönan, tjäderhönan hade sprungit över höjden där Alaya hittat den och sprungit mot oss, j-a otur!
Hon fick mycket bra kritik för sitt sök under hela dagen, rangerad som 1:a i partiet efter 3:e släpp.

I det andra kvalpartiet blev det bara en premiering och därmed igen SM final idag.

Alaya slår till idag igen! Finns inte en bättre skogsfågelhund, hon är bara så bra man kan önska sig. Under de korta släpptiderna som man har på ett prov krävs det mycket tur och skicklighet för att få till det. Alaya imponerar stort, det är inte tillfälligheter att hon år efter år premierar sig vid nästan varje start! (tror det är den 16:e premieringen för henne på jaktprov) Hon går ett perfekt avvägt skogsfågelsök och hittar alltid mest med fågel. Har en utmärk näsa och kloka fågeltagningar. Man kan ha många åsikter om vilken hund dom är bäst, men ett är säkert. Den hund som hittar flest fåglar oavsett dag, väder och terräng och som dessutom presenterar fågel för skytten på ett utmärkt sätt, gör inte bort sig, missar inte fåglar och stöter sällan och apporterar villigt. Den är bäst!

Många tycker att den som springer snabbast och längst bort är den ädlaste..och det får de väl tycka när de jagar med sina hundar ;) Har själv ett par sådana här hemma och det är inte så himla upphetsande att jaga över dem i skogsmiljö! eller någon annanstans heller för den delen när de blir för råa.

Längtar verkligen efter att få jaga över Alaya i höst igen efter att matte "prövat" färdigt den lilla jägaren där uppe i det "norra-landet".

Grattis Matte & Alaya: Ni är GRYMMA..o så söta ;*
husse försöker ibland få in att:, visst har väl uppfödaren också en liten betydelse i framgången?..och surt sa räven! för alla förståsigpåare som fört näsmast ett religionskrig där ute mot våra val av avelsdjur som är blandat med "icke blått blod" allena :()

Alaya 10 veckor gammal på sin första jakt med mamma Birka och husse.

2010-08-22 kl 11:00. Statusrapport från dagens skogsprov i Arvidsjaur! Alaya stod som 3:e reserv till start i ÖKL idag på morgonen så matte var inställd på en kojdag men det blev några strykningar och Alaya fick en start.

Alaya startade som sista hund, idag bättre väder mulet men utan regn. Går bra i första släpp och ställer orrar, reser villigt på kommando och helt lugn i uppflog och skott, apporterar korrekt. Alaya enda hund med fågeltagning efter rond 1.

2:a släpp går Alaya fortsatt med hög intensitet, blir borta och hittas i stånd, ripa går när föraren kommer till, Alaya helt lugn i uppflog och skott.

3:e släpp går Alaya som tidigare, försvinner och hittas i stånd, reser på kommando och helt lugn i uppflog och skott.

Avslutas för dagen och får en stark 2:a! Hårt dömt, vet inte vad en hund mera kan förväntas prestera? Man ska vara glad till alla premieringar men det kändes som en klockren 1:a på ett skogsprov. Hon snubblade inte direkt på fåglarna som hon ställde, de var alla en bra bit ut i terrängen.
Ingen annan hund i partiet klarade av att premiera sig idag.

Men det var en riktig bra genomkörare inför skogs SM nästa vecka, hundarna behöver komma igång efter löshundsförbudet.

2010-08-21 Alaya premiärstartade med en 3:e placering i SKL på skogsprovet i Arvidsjaur.

Alaya och matte premiärstartade idag på ett skogsprov i Arvidjaur. En resa i bil på över 12-timmar, sova några timmar och sen 1:a släpp i SKL idag på morgonen. Lite stel och "ringrostig" i första släpp. Andra släpp går hon betydligt bättre trots medvind och regn. Blir borta men kommer fram och rapporterar, i medvind går hon tillbaka (det är svårt och utmärkt prestation) och smyger på orrar som lättar innan hon fått visa ordentlig res. 2st andra hundar har fågeltagningar med res och Alaya blir placerad som 3 i SKL i sin premiärstart! Hon tar verkligen vara på sina chanser med sin utmärkta näsa och kloka fågeltagningar.

På fredag nästa vecka är det skogs-SM däruppe, vi håller tummarna för den lilla röda jägaren!

Husse med Cisco och resten av De Röda Jägarna är hemma för att förbereda jaktpremiären och en lång ledighet.

Den Röde Jägaren Alpha år 2000 (SUCH 2001) med sin Champion
Den Röde Jägaren Birka (SUCH 2004).
(Far: Eklias Adam NJCH, NSUCH)

dotter SUCH Alaya, mor SUCH Birka, mor-mor SUCH Alpha
Även Birkas avkomma Alaya blev SUCH 2009
alla 3st tikar som vi behållit av de 3 kullar vi fött upp på vår kennel Den Röde Jägaren har blivit SUCH.

Jaktprov och utställningar

SUCH

Den Röde Jägaren

Alaya

född 2005

efter NJCH Vieksas Bastian &
SUCH Den Röde Jägaren Birka

Jaktprov

3:e pris UK på fjäll i Bruksvallarna,
2007-02-25
2:a pris UK på fjäll i Lofsdalen,
2007-04-21
2:a pris UK på fjäll i Lofsdalen,
2007-04-22
3:e pris ÖKL på fjäll i Bruksvallarna,
2007-09-15
2:a pris ÖKL på skog i Bruksvallarna/Hede,
2007-09-22
3:e pris ÖKL
Bruksvallarna
2008-03-15
2:a pris ÖKL skog Älvdalen
2008-08-30
1:a pris ÖKL skog Älvdalen
2008-08-31
3:e pris AK högfjäll Tydalen
2008-09-06
3:e pris AK högfjäll Femunden
2009-04-24
2:a pris ÖKL skog Arvidsjaur
2009-08-21
1:a pris SKL skog Arvidsjaur
2009-08-22
2:a pris ÖKL skog Arvidsjaur
2009-08-23
2:a pris ÖKL skog Jörn
2009-09-05
3:e pris SKL skog Arvidsjaur
2010-08-21
2:e pris ÖKL skog Arvidsjaur
2010-08-22
1:a pris SKL, CERT, HP
skog Arvidsjaur
2011 08 19
2 placering i Skogs SM final
CK, HP, Reserv CACIT
2011 08 20
1:a pris semifinal NM skog i Nannestad, Norge.
2011 09 24
1:a pris NM skog final med CACIT i Nannestad, Norge.
2011 09 25
1:a pris SKL, CERT, HP
skog Älvdalen
2011 10 01

HD-fri
CLAD-fri

Utställning

1-pris Jk (juniorklass i Norge), 1 JKK HP 3 BTK. Drammen 2006-06-17 Harald Aune

1-pris Jk (juniorklass i Norge) 2JKK HP CK BIR.
Skisland 2006-07-30

1-pris CERT BIM Arboga
2007-06-03

1-pris CK Elverum Norge
2007-08-11

1-pris CERT Garpenberg
2009-06-13

1-pris CERT Jörn
2009-09-04, SUCH

SUCH

Den Röde Jägaren

Birka

född 2000.
Efter NSUCH NJCH Eklias Adam & SUCH Den röde Jägaren Alpha

Jaktprovsresultat 2004

1:a med CERT segrarklass, skog Noppikoski 2004-09-05
1:a pris AK fjäll i Norge Trysil  2004-08-22
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-03-21
3:e pris AK fjäll i Norge Femunden   2004-03-07
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-02-29
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-02-28
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil 2007-03-17
2 VK fjäll i Norge
2009-04-24
2:a pris AK fjäll i Norge
Femunden 2009-04-26
1:a med CERT & HP segrarklass, skog Älvdalen 2010-09-25 med kritiken:

IRST Den Røde Jägaren Birka S-29943/2000, Äg o för Markku Mikkola, Falun
Birka går i alle sine slipp et søk av meget høy klasse. Dekker terrenget systematisk i store slag med god dybde og i god kontakt med fører. Fart, stil og aksjon er meget bra. I andre slipp blir Birka borte over en åskam. Vi kommer dessverre galt inn på to tjäder som letter før vi får se at Birka står der i riktig vind. I siste slipp tar Birka stand. Avanserer villig på førers ordre og reiser tjädet som ligger presist foran hunden. Det skytes og Birka er helt lugn i oppflukt og skudd. Det legges ut apport som hun utfører korrekt. Har i samtlige slipp blitt rangert som nr. 1, og får i dag 1. premie Skl med Cert og HP, 75 min
Tromsø oktober 2010. Per-Anton Berg

HD-fri
CLAD-fri NN

Utställning

1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Hemavan 2004-09-26
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Öland 2004-08-01
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Garpenberg 2004-06-12

SUCH på 3st raka utställningar!

SUCH

Den Röde Jägaren

Alpha

Jaktprov

6*2-pris skog och fjäll
och 1-pris HP Skogsprov.

2-pris Skog Noppikoski hösten-1997
2-pris   Fjäll Sälen vårvintern-1998
2-pris   Skog Noppikoski hösten-1998
2-pris   Fjäll   Rörvattnet vårvintern-1999
2-pris   Fjäll   Sälen vårvintern-1999
2-pris   Fjäll   Lofsdalen vårvintern-1999
1-pris   Hp Skog Noppikoski hösten-1999

Övrigt
HD fri.

Utställning

1-pris, Junkl, 1-Kv, 1-Kk, HP, Ånnaboda SISK–1995
1-pris, Ukl 1-Kv 1-Kk, Lofsdalen FA-1996
1-pris, Ökl 1-Skl, 1-Bkl, Garpenberg MFK -1997
1-pris, Ökl 1-Skl, Ck, Hp, 1-Bkl, Hp, Vreten 1998
1-pris, Ökl 1-Skl, 1-Bkl, Hp, Garpenberg FA-1998
1-pris, Ökl 2-Skl, Ck, Hp, 2-Bkl, Alfta NNFK-1999
1-pris, Ökl 1-Skl, 1-Bkl, Garpenberg MFK-1999
1-pris, Ck, Hp, 1-jaktklass Tullinge SISK-2001
SUCH

Den Röde Jägaren

Röder

.
Efter NSUCH NJCH Eklias Adam & SUCH Den röde Jägaren Alpha

Jaktprov

1-pris UK på fjäll i Norge, Trysil 2002.
2-pris AK på fjäll i Norge, Trysil 2005.
2-pris AK på fjäll i Norge, Femunden 2007.
2-pris AK på fjäll i Norge, Ljördalen 2007.
1-pris AK på fjäll i Norge, Lillehammer 2007.
2-pris AK på fjäll i Norge
Tydalen 2008-09-07
2 VK fjäll i Norge
Femunden 2009-04-24

HD-fri
CLAD-fri, NN

Utställning

1-pris, JKL (jaktklass), Öland 2004-08-01
1-pris, JKL (jaktklass), Garpenberg 2004-06-12
1-pris STOR CERT Elverum Norge
2007-08-11

Fattas bara 2st "små-CERT" i Norge för ett NUCH, bara husse kom för sig att åka på sånt..

Neadalens Cisco

Efter Neadalens Litj-Nea (Norsk derbyvinnare 2001) och (NJCH NUCH NV-02 Irskesjøens D.Zento.

länk till kennel Neadalen>>

Jaktprov

1:a pris UK på fjäll i Norge
Trysil 2004
2:a pris UK på fjäll i Norge, Femunden 2004.
3:e pris AK på fjäll i Norge, Trysil 2006-03-05.

HD-fri
CLAD-fri NN

Utställning

1-pris, CERT, 1 JKL
Stockholm 2007-02-03
Domare: Lena Edin.

1-pris AK 3VK
Norge Drammen 2006-06-17
Harald Aune

1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Garpenberg 2006-06-10 Domare: Göran Fasten

1-pris, JKL (jaktklass), Öland 2004-08-01 Stephanie Giesecke

1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Garpenberg 2004-06-12 Domare: Stephanie Giesecke

3st CERT av 3st olika domare på 4st utställningar i Sverige.

Vi fick HP i uppfödarklass med SUCH Den Röde Jägaren Birka och hennes valpar,
Tyri, Alaya och Bastian Jr. NISK Skisland Norge 2006-07-30, Domare Harald Aune.

Kull 1: SUCH Den Röde Jägaren Birka och INT NORDUCH NORDV06 DKJUBV07 NV07 Fagermoa's Dino är parade och valparna beräknas leveransklara från den 17 maj.

INT NORDUCH NORDV06 DKJUBV07 NV07 Fagermoa's Dino
(NUCH NJCH NV02 Irskesjøens D.Zento - Lauvåsens Diana)
Født 5.7.2002
Eiere: Oddveig og Tore Mæhla Dino ble både Norsk og Svensk Utstillingchampion i 2006.
I 2007 ble han både Internasjonal og Nordisk Utstillingschampion etter å ha fått sitt 3. nordiske Cert i Danmark.
Dino har også titlene Nordisk Vinner 06, Norsk Vinner 07 og Dansk jubileums- vinner 07. 1 AK Jaktprov
HdA
&
SUCH Den Röde Jägaren Birka
Birka har följande resultat på jaktprov:
1:a med CERT segrarklass, skog Noppikoski 2004-09-05
1:a pris AK fjäll i Norge Trysil  2004-08-22
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-03-21
3:e pris AK fjäll i Norge Femunden   2004-03-07
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-02-29
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil          2004-02-28
2:a pris AK fjäll i Norge
Trysil 2007-03-17
2 VK fjäll i Norge
2009-04-24
2:a pris AK fjäll i Norge
Femunden 2009-04-26
1:a med CERT & HP segrarklass, skog Älvdalen 2010-09-25 med kritik:
IRST Den Røde Jägaren Birka S-29943/2000, Äg o för Markku Mikkola, Falun
Birka går i alle sine slipp et søk av meget høy klasse. Dekker terrenget systematisk i store slag med god dybde og i god kontakt med fører. Fart, stil og aksjon er meget bra. I andre slipp blir Birka borte over en åskam. Vi kommer dessverre galt inn på to tjäder som letter før vi får se at Birka står der i riktig vind. I siste slipp tar Birka stand. Avanserer villig på førers ordre og reiser tjädet som ligger presist foran hunden. Det skytes og Birka er helt lugn i oppflukt og skudd. Det legges ut apport som hun utfører korrekt. Har i samtlige slipp blitt rangert som nr. 1, og får i dag 1. premie Skl med Cert og HP, 75 min
Tromsø oktober 2010. Per-Anton Berg

SUCH på 3st raka utställningar av 3st olika domare!
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Hemavan 2004-09-26
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Öland 2004-08-01
1-pris, CERT, JKL (jaktklass), Garpenberg 2004-06-12
CLAD & HD fri.

-----------------------------------------------------------------------------------

Kull 2: SUCH Den Röde Jägaren Alaya och "US" Mikkel är parade och valparna beräknas leveransklara från ca: 24maj..

"US" Mikkel
(NJCH NMFS 2008 Valeheias Killakee & "US" Lara)
Född: 2007-10-08
NKK reg nr: 02405/08
Mikkel är en "glad gutt som arbeider hardt for sin jeger" säger husse Ronny Winter. Mikkel har 1-pris på utställning jaktklass och på jaktprov erhållit 5st 1:a pris, 3st 2:a och ett 3:e pris som unghund samt 1:a pris AK i Norge.

SUCH Den Röde Jägaren Alaya är född 2005 efter NJCH Vieksas Bastian &
SUCH Den Röde Jägaren Birka.
Alaya har också en imponerande meritlista på jaktprov i Sverige,
men framförallt är hon en underbar jakthund i skogen med suverän näsa och utmärkta fågelarbeten. Hon är bytesmedveten och älskar att apportera det fällda viltet.
Alaya rapporterar (har det i arv efter sin mor Birka) vilket är en uppskattad egenskap för oss som uppfödare och jägare. Den digitala teknologin har ju annars tagit över vid jakten med GPS och ståndindikatorer för att finna den stående fågelhunden.

Utställningar:
Alaya är Svensk utställningschampion och har 3st CERT från 3st olika domare.

Jaktprovsresultat för Alaya:
1:a placering skog SKL
3:e placering skog SKL
1:a med HP skog ÖKL
6*2:a pris ÖKL
4*3:e pris ÖKL
2*2:a pris UKL
1st 3:e pris UKL

$C:\Hemsidan 2010\Hundvalpar.jpg$
Är du intresserad av en valp? kontakta oss för mer information.

Det har lyckats bra för oss med friska, välbyggda och bra jakthundar, alla valparna vi själva behållit har tagit pris på jaktprov. Från kullarna har vi själva behållit tikarna Alpha, Birka och Alaya, alla 3 har blivit Svenska Utställnings Champions. Vi vet att flera andra kullsyskon skulle blivit detsamma om deras ägare ställt ut och dresserat dem för jaktprov.
Vi avlar inte för att tjäna pengar på att sälja valpar, utan för eget intresse och bruk, varför vi normalt endast brukar ta en kull per tik. Avelsmässing ställer vi höga krav på tiken för att ta valpar på henne och gå vidare med hennes egenskaper. Vi kräver minst ett 1:a pris på jaktprov och minst ett 1:a pris på utställning. Samma krav ställer vi även på hanhunden.
Det blir en ny hund med egna linjer mellan 4-6 års intervaller till oss själva med fortsatt hög kvalitet och med de egenskaper vi strävar efter för att jobba vidare med.
Av denna anledning väljer vi också att stå utanför SISK avelslista då den inte har något större värde för oss som uppfödare. Det ger oss fria händer. Det finns alldeles för många som tar valpar endast i profitsyfte.

Vi äger 4st hundar idag, alla vuxna med 1-pris på jaktprov och utställning (Cisco 1-pris i UK) Röder, Birka och Alaya 1-pris i AK/ÖKL, samt Birka och Alaya 1 SKL och SUCH. Röder har StorCERT i Norge så ett NUCH vore möjligt bara vi tog oss tid till att resa till sådana utställningar där.

Självklart arbetar vi endast med friska hundar, HD-fria, CLAD-fria, ej kända anlagsbärare av dvärgväxt eller andra defekter.

Birka är en klok tik efter SUCH Den Röde Jägaren Alpha och NJCH NSUCH Eklias Adam, korad till årets skogsfågelhund av NISK 2005 i Norge.

Birka är en utmärkt jägare, vilket vi gjort massor av. Inte alltid husse följt reglerna för jaktprov vid jakten så det har blivit många fallapporter, vilket också visat sig under många jaktprov där hon åkt ut på det. Men hennes kvalitet som jakthund blir ju inte sämre bara för det.
Birka har också vunnit 2st SKL med HP och har därmed också visat på kalitet som Svensk Jaktchampion. Detta har dock överklagats av en avundsjuk person :( som vanligt.

När Birka rapporterade för länge sedan (2004) vid SKL på fjäll gillades det inte av en 08 domare som av oförstånd och okunskap inte godkände rapporten, istället fick kompisen springa fram med sin hund i koppel till platsen där Birka stått, fick släppa sin hund där på platsen direkt på fåglarna och vann segrarklassen på det! Därefter drev den okunnige 08:an också fram en ny regel där rapportering vid SKL på fjäll inte längre godkänns, LEX Birka är därmed infört i Sverige.

Helt idiotisk regel, vid fjälljakt är det tätare vegetation i en fjällbjörksskog än i t.ex. tallskogen. och inte är det alltid på kalfjället hunden söker fågel om den ligger bland björken och trycker, men det kan tydligen vara nog så besvärligt att begripa om man inte har den förmågan, hur bedriver vi praktisk jakt egentligen, är det inte till det vi avlar hundar och deras egenskaper? fundera på det.

Parsök är inget problem, jagar själv med 2-3 hundar samtidigt i skogen där rapportering förekommer varje dag. Det händer inte ofta men den hund som ev. går dit och hittar fågeln under rapportiden får väl credit för det, men att springa dit med den andra hunden i koppel och släppa den på platsen? man behöver inte vara Einstein för att inse problematiken med det.

LEX Birka föresten är också ett bevis på att det gjordes ett grovt fel vid tillfället när Birka rapporterade vid fjällprovet innan "LEX Birka" regeln infördes.

Den Glade Grabben Röder är en härlig kompis i alla väder, på jakt är han urstark och ger sig inte i första taget, hemma håller han ordning på tikarna och är husses stora gosehund.

Röder har 1:a pris som unghund, 1:a pris AK och 2VK + många andra premieringar på jaktprov samt STOR CERT i Norge på utställning.

Alaya är en skogsfågeljägare av högsta rang. Hon är också Svensk Utställningschampion, vilket nästan kan ses av den här bilden på henne.

Alaya är en mjuk hund som inte kräver tuffa tag, en ren naturbegåvning som aldrig gått efter fågel, inte ens som unghund!
Alaya rapporterar och har gjort det spontant sedan hon var 1 år! det gäller att vara observant på det och förstå vad hunden menar när den kommer för att hämta dig till fåglarna den hittat.

Cisco är en ren fjällhund med en motor som vi ännu inte sett botten av!
Hon är extremt stark med mycket stor jaktlust. Hon är också mycket vacker och har 3st CERT på utställningar i Sverige av 3st olika domare.
Cisco har bra mentalitet och märks inte alls av hemma, hon försöker ibland att stiga i rang bland tikarna men verkar nu ha gett upp ambitionerna på ledarskap och accepterar att även Alaya bestämmer över henne.

Cisco har 1:a pris på jaktprov som unghund och var i fjällpokalsfinalen 2004 bland de 4-sista kvar på sök, tyvärr fanns det inte fågel i markerna vid det provet.

Som vuxen har hon 3:e pris i AK i Norge, när det blir parsök vid jaktprov skall hon bara vara först och längst bort vilket gör att hon blir för vidlyftig då. När vi jagar ensam med henne på fjäll går det mycket bättre och hon håller fin kontakt. Hon finner alltid vilt av något slag om det inte finns fågel i markerna.

Cisco har blivit något av en kombinationshund på skogsfågeljakt där hon även har lärt sig att trädskälla på skogshöns. Har fällt några tjädertuppar för henne på det viset.

Träning av din nya jaktkamrat skall börja direkt vid hemkomsten.
Det innebär inte att du kan börja ställa en massa tuffa krav på att valpen skall göra si och göra så.
Du skall börja lära den att förstå vad inkallning betyder, våra valpar som vi levererat har alla redan lärt sig att en viss signal betyder att nu ska jag springa till husse och matte för nu är det nåt roligt och gott på gång. Enkelt och oerhört viktigt för din framtida jakt och säkerhet.

Sitt/stanna är lika enkelt att träna på genom en kort signal och att med mjuk hand visa vad du vill att valpen ska göra, godis är belöning! är du bara en klok och eftertänksam hundägare kan du under några få minuter per dag få din hund att lära sig vad du vill.

När sedan kraven ökar allt efter tid och mognad måste du vara konsekvent och klok, kalla inte in din valp i onödan när den leker eller är på upptäcktsfärd. När du gör det måste du vara beredd på att den kanske inte kommer till dig och då måste du snabbt ha en plan hur du agerar, det är lätt att ödelägga dressyren om du tillåter att din hund struntar i din inkallning, ger flera nya inkallningssignaler o.s.v. GÖR INTE det. Träna under kontrollerade former men använd inte inkallning eller stanna signal i vardagen när du inte tränar. Kraven på din unghund måste givetvis öka ju närmare den första träningen på fågel som ni närmar er. Då skall det gå att kalla in unghunden, att låta den springa vilt efter flyende fåglar för att "tända till" kommer att orsaka dig grått hår senare när du ska rätta till det!

Apportering
Börja träna apportering tidigt i valpåldern! Givetvis under lekfulla former. Det är det bästa rådet för att lyckas få till en bra apportör.

Alla hundar är individer och har olika starka anlag för att hämta hem det fällda bytet. Vi värdesätter goda apportörer och väljer avelshundar som har stark bytesmedvetenhet, de brukar ge de bästa apportörerna. Att jaga med en hund som man litar på vid apportering är ofta skillnad mellan en bra eller dålig jaktdag och då menar jag inte till kvantitet utan till kvalitet.

Nackdelen med stark bytesmedvetenhet kan vara benägenhet att fallapportera, men det är en dressyrsak och oftast en produkt av den praktiska jakt man utövat. När ingen jaktprovsdomare ser på så tillåter vi nog våra 4-benta vänner att både fall och knallapportera, men det är mycket bättre det än att hunden vägrar att apportera. Ser hemskt ut och är vanlig förekommande vid jakt och jaktprov, där hunden manas och uppmanas med höga skrik i både glädje och sorg allt medans hunden släpar fram fågeln en bit, spottar ut den, tar en runda släpar fram den en bit till med hjälp av en högröstad förare så att fågeln slutligen ligger vid förarens fötter och apporten blir godkänd. En sådan hund skulle inte jag ta med på jakt. Men ytterst sällan är det hundens fel att det blivit så.

Eftersök är viktigt vid alla lägen när man avlossat skott mot fågel, att strunta i det och påstå att "jag missade" är inte seriöst. Oftast träffar man, om än dåligt vilket tyvärr ger skadeskjutna fåglar. Att lämna dem till sitt öde är förkastligt. Jag kan ofta lägga ner timmar på eftersök, mår själv betydligt bättre av det efteråt än att bara hasta över apportsöket och fortsätta att jaga nya fåglar.

Inte alltid man finner fågeln ändå, trots att man vet att man träffade och söker länge med bra apportörer, de kan segla kilometrar innan de faller döda eller skadade ner. Men ofta finner man fågeln och hundarna lär sig med tiden att söka metodiskt och länge, om vi misslyckas att finna fågeln och jag redan har en i säcken, då brukar jag lägga ut den så att apportsöket ändå avslutas positivt för hunden, långa resultatlösa apportsök kan vara mentalt mycket krävande.

Alltid mycket beröm när den lyckas hitta fågeln. Kom ihåg det ALLTID glad med MYCKET beröm, även om du är svettig, trött, frusen, hungrig eller bara på dåligt humör av någon anledning. Var alltid GLAD när hunden gör rätt! men banna den inte om den misslyckas. Du måste vara smartare än hunden (inte alltid så lätt som man först kan tro) bygg istället upp självförtroendet hos din jaktkamrat. Flera av mina hundar är spontan-apportörer och kommer med död fågel som de råkar hitta i skogen, de vet att nu blir husse glad :)

Börja i tidig ålder.
Träna varje dag från 6 månaders ålder med mycket korta pass, 1-2 minuter 3 gånger om dagen, morgon, lunch och kväll.

Lekapport börjar jag jag aldrig med, att kasta apporten det är det sista jag gör vid träning. Då skall allt annat sitta, och vad är då "allt annat" kan man ju fråga sig.

1. Inkallning måste fungera till 100% innan apportsöket skall övas på. Man kan öva det i koppel eller lina men inkallning måste ju fungera ändå så det ska inte behövas. Då har du fuskat med det som är det viktigaste för din hunds säkerhet och kontroll.

2. Stanna/ligg kommando eller vad man nu använder för att hunden skall stå still, det måste fungera till 100% innan sökövningar.

2. Kommandot APPORT: Hunden måste veta vad det innebär, vad den skall göra och hur! när du säger apport. Kommer till de där med sammanlagt max. 6minuter/dag träning mellan 6mån-1års ålder, varje dag! En enkel rutin som inte kräver mycket av din tid. Det fungerar nästan som en hjärntvätt och är en mycket effektivt metod. Du märker snart på din hund under träningen när den kan och förstår vad du vill. Fuska inte, nöt på varje dag och gå vidare i svårighetsgrad allt eftersom det känns rätt för er.

Första träningsmomentet:
Välj en liten eller medelstor dummy att börja med.
Ställ dig på knä enligt bilden med hunden mot din mage bortvänd från dig.
Håll dummyn i din högra hand

Öppna hundens mun med vänster hand samtidigt som du säger "apport" och för in dummyn i hundens mun. Den kommer garanterat att försöka backa sig ur den situationen och krångla sig ur det hela.
Lugna ner den men låt den sitta kvar i samma position. Ge beröm!
Det räcker så de första gångerna, du kan inte kräva att den behåller dummyn i munnen de första träningsdagarna.

Efter en tid öppnar den självmant munnen och accepterar att du stoppar dummyn i munnen samtidigt som du äger apport. BERÖM och var GLAD! Du har vunnit din första seger.

Det kan ha tagit flera veckor att komma så här långt, men inte så många sammanlagda minuter ändå.

Andra träningsmomentet:
Du vill nu att din hund självmant tar apporten från din hand, NÄR du säger APPORT!
Små steg: Sätt dummyn mycket nära munnen och säg apport, istället för att stoppa in dummyn i munnen så för du huvudet försiktigt mot dummyn istället, ofta fungerar det naturligt redan efter ett par träningsdagar. Du kan nu utöka avståndet allt mer till dummyn så att den till sist kan hållas på golvet.

Vid apport kommandot skall den snabbt ta dummyn. Det kräver ofta lite mer träning att få hunden att snabbt, som en huggorm ta apporten. Men med korta träningspass, tålamod och BERÖM kommer snart de snabba huggen after apporten. Tänk på att det här fortfarande är en lek, men att det är du som bestämmer, är du dessutom smartare än hunden, så kommer den att uppskatta "apportleken". Dummyn får aldrig användas till annat än till denna "lekträning", låt den inte ligga framme som en leksak.

Tredje träningsmomentet:
Din hund hugger nu apporten från din hand vid kommandot "APPORT". Nästa steg är att få den att hugga apporten från golvet utan att du håller i den.
I början är den tveksam, håll din hand nära dummyn, utöka avståndet med tiden så att den sist tar den från golvet utan att din hand är i närheten. Kom ihåg 1-2 minuter varje gång och små steg. Du har inte bråttom. Men du måste vara konsekvent och lekträna detta varje dag.

Fjärde träningsmomentet:
Du utökar nu träningen till att få hunden att hålla fast apporten allt längre tid i munnen. Det är en ganska enkel träning men tar sin tid.
Säg HÅLL FAST och korrigera med handen om hon vill spotta ut apporten, mycket BERÖM! Utöka tiden i små steg. När det fungerar kan du avlägsna dig allt mer från hunden, gå några meter bort och så tillbaka till henne där hon sitter med dummyn i munnen. BERÖM och GLAD. Jobba med det här, när du är säker på att hon inte spottar ut dummyn kan du sätta ett koppel på henne, träna några gånger först.
Sedan börja gå runt i huset när hon har dummyn i munnen.

Femte träningsmomentet:
När du vet att inkallningen alltid fungerar börjar du träna apportsök.
Börja med att sätta på en lina eller långt koppel, be om en apport, den hugger då dummyn från golvet och sätter sig. Du går bort några meter och kallar in hunden genom att säga "apport", inte "HIT" eller "KOM" utan säg "APPORT" samtidigt som du försiktigt tar hem hunden i kopplet till dig.
Kom ihåg MYCKET BERÖM.

Nu går det fort och du kan börja med allt mera avancerade gömma dummyn övningar, här sätter bara er fantasi sina begränsningar, men kom ihåg att inte göra det för svårt och att alltid avsluta positivt.

Nu har du grunderna till allt om du samtidigt några minuter/dag jobbat med inkallning och stanna (som du kommer att ha stor nytta av vid uppflog och eftergångar :) Allt har sin tid..

Enkelt eller hur. Du har nu tränat några minuter per dag i 6-månader och du har en färdig apportör, tror du ja :) Du har nu lagt grunden till en bra apportör, men det stora provet återstår, jakten och apporten! Nu får du INTE misslyckas, bli arg, osäker eller börja med att "bomma" och be din vän att börja söka svåra och nästintill omöjliga apporter. Kanske är hunden inte heller mogen eller färdigdresserad vilket kan ödelägga allt om du då brister och tappar humöret. Då är du tyvärr inte klokare än din 4-benta jaktkamrat.

Under de första jakterna är det bra om man kan vara flera jägare som hjälps åt. Erfarenhet (och kanske några olater också) kommer snabbt ju mer tid ni har tillsamman med jakt och träning. Man får den hund man förtjänar. Kom ihåg det.

Tips 1: Har du tillgång till andra hundar som är duktiga apportörer kan ni utnyttja det på ett smart sätt genom konkurrens!

Håll din unghund kopplad och den får se på när de äldre hundarna apporterar. Unghunden studerar det hela mycket noga och lär sig vad de andra gör. Hon ser att de får mycket beröm och kanske någon godbit som belöning när de apporterar fågeln. Låt din hund bli riktigt avundsjuk på det. Har du nu gjort grunddressyren rätt och din hund vet vad apport betyder så kommer hon att vara mycket ivrig över att få hämta apporten.

Är hunden rätt ämne så kommer ni att få en riktigt bra apportör som vill vara först med att hitta och vinna fågeln och dessutom en glad sådan.

Du skall inte träna det här med hundar som inte är bra apportörer, du vill inte att din unghund skall studera och ta efter en som är rädd, inte vill eller bara flamsig. Då är det bättre att träna ensam.

Tips 2: Träna och vänj din hund med att apportera olika arter och i olika miljöer. Tung tjäder kan vara nog så knepig att bärga hem om man aldrig tränat på det.

Du kanske har tränat och jagat på fjället och det fungerar alldeles utmärkt. Du känner dig stolt och självsäker och beslutar dig att ställa upp i klubbmästerskapet i apportering! Du vet att apporteringen fungerar snabbt och klockrent, du känner dig nästan segerviss. En kråka har du tränat på också och även det fungerar utmärkt.

När du sen ska visa upp din stjärna springer hon snabbt iväg på sök, noterar några konstiga lukter efter fasan, fiskmås, and och kanske en duva. Din hund letar vidare men finner ingen ripa eller kråka och ger till sist upp, 0-poäng till dig och du känner dig snopen, minst sagt, du vet ju hur bra hon är i normala fall.

Eller miljön runt tävlingen, du utsöndrar endorfiner, en stor mängd hundar och ägare står och ser på. Löptikar och stressade hanhundar, solen steker. Det är svårt att träna den miljön och få erfarenheter, många hundar fixar inte det första gången. Ge inte upp, du och din hund har nu lärt er en hel del nya erfarenheter. Ta det lugnt och BERÖM din vän! Det är en lek, glöm inte det.

En sommardag vid stugan hittade jag en skrakhöna som legat på ägg och som minken dödat under natten, huvudet saknades men annars vad hon hel och fin. Perfekt och färskt apporteringsobjekt som jag tog till vara på.

Min egen lilla stjärna, Alpha, var redan klubbmästare i apportering så jag var säker, la ut skraken på gräsplanen och skickade ut henne på apportsök. Hon hittade den direkt men vägrade ta den i sin mun! Märkligt tänkte jag och stoppade skraken i hennes mun, vände ryggen till och skulle gå några meter för att kalla in henne till mig när jag hörde ett konstig ljud bakom mig. Vände mig om och såg hur hon kräktes och spydde upp all frukost hon ätit. Hon spelade inte "jag vill inte apportera idag" utan skraken var verkligen så motbjudande och äcklig att hon spydde. Det lärde mig en hel del om apportering av olika arter. Vi fortsatte att bekanta oss med skraken i lugn och ro och till kvällen var det inga problem med att apportera även en skrake som smakade och luktade äckligt av tran.

Det är t.ex. vanligt att engelska fågelhundar inte apporterar morkulla första gången. Jag har inte upplevt det men det är inte heller ofta man fäller en morkulla numera med stående fågelhund, min första tik, Ängledals Dolly var dock expert på att ställa morkulla. Men henne ödelade jag tyvärr apporteringen fullständigt på efter att hon varit en mycket glad och bra apportör, hon var dock lite hård i mun och ville tugga lite på fågeln. Läste böcker och fick en mängd olika råd från kloka gubbar om hur man skulle fixa det. Ung och oerfaren försökte jag mig på alla dessa råd, med resultatet att hon helt enkelt inte längre ville apportera alls. Det är bakgrunden till att jag bestämde mig för att fortsättningsvis göra rätt och stärka apporteringsegenskaperna i aveln. Som fågeljägare är det ju fundamentalt viktigt.

Tyvärr ser man idag ett ökande dåligt beteende bland ungdomar och utländska jägare med halvautomater och bristande jaktetik där man helt struntar i eftersök. Mer om det senare under kapitlet jakt.

”I vildmarken med 4st irländska settrar, Röder, Birka, Alaya, Cisco och en virrig husse”

Sitter på trappan vid jaktkojan efter dagens jakt och kvällens bastubad och svalkar av mig vid sidan om Röder, vi tittar på stjärnorna i den klara natthimmelen. Röder gillar att ligga ute på trappan på sin fäll efter middagsmaten och njuta efter en jaktdag, mätt och belåten.
Jag sitter och minns dagens händelser med en Innis&Gunn (eklagrat öl) i handen.

En härlig höstmorgon med frisk luft och det skulle bli tidvis soligt under dagen.

Började dagen med 1-timmes släpp med Birka, Cisco och Röder. Orrarna är omöjliga, lövfällningen har börjat och de lättar 100meter framför oss eller när jag närmar mig.

Flyttar på mig till andra marker och går ut med Birka och Alaya, samma sak här med skygg fågel. Efter 30min försvinner båda in i ungskogen och jag följer efter dem ett tag, men inser snart det hopplösa i att jaga i den täta terrängen med så skygg fågel.

Går istället tillbaka till hyggeskanten och inväntar, efter ett tag ser jag Birka smyga i skogskanten bara 40meter från mig där hon försöker trycka fast orrar som springer på backen, när jag närmar mig går orrflocken upp, fäller 2st tuppar som jag väljer ut (jag har helt slutat att fälla hönor) Birka fallapporterar som vanligt, man får den hund man förtjänar, annars skulle hon varit dubbelchampion för länge sedan. Hittar Alaya sittande lydigt 20meter in i den täta vegetationen, kallar in henne och ber henne apportera den andra orrtuppen, vilket hon gör snabbt och galant trots att hon omöjligt kan ha sett den falla, bara hört skottet.

När jag kommer till bilen upptäcker jag att läderfodralet till pejlen är borta, någonstans i den täta ungskogen har jag tappat den. Har pejl på hundarna, mest av säkerhetsskäl då vi har mycket rovdjur här, i veckan blev en fågeljägare biten av en björnhona bara 500meter från vår jaktstuga, ser spår efter björnarna dagligen, men vargen är ett större hot mot hundarna.

Gör ett försök att hitta fodralet och tar med mig Alaya, tränar henne att apportera själva pejlen några gånger vilket hon gör. Går sen tillbaka och letar apportsök med henne.

Att hitta tillbaka i samma spår man gått i är omöjlig, jag har inte koll på hur jag går i skogen, är alltid fokuserad på hundarna eller inne i andra tankar. Marken ger inga avtryck och inga riktmärken finns i en oändlig ungskogsplantering där sikten är bara 20meter.

Alaya kryssar framför mig och efter 200meter inne i ungskogen snappar hon plötsligt upp någonting från marken och kommer glatt springande till mig, med läderfodralet i munnen!
oj så glad jag blev och Alaya fick extra mycket godis till lunchen! Vilken härlig hund.

Matte sms:ar om att vi kanske ska åka på en kryssning från Florida till Bahamas om en månad när hon fyller år! Hade tänkt kosta på en helikoptertur till fina ripmarker men det ryktades vara dåligt med fågel i år så vi bestämmer att åka till solen istället, det blir inte så stor prisskillnad, märkligt egentligen att det är så.

Daniel ska sitta och studera på distans hemma och ta hand om hundarna när vi är borta. Härligt! Någonting spännande att se fram emot när vintermörkret börjar falla.

Efter lunch går jag ut med Birka, Cisco och Röder igen. Tjäder och orre går upp som vanligt långt innan jag kommer inom skotthåll.

Går ut på nya marker till kvällsjakten med Alaya. Efter 20min ställer hon orrtuppar i en gammelskog. Jag går fram, hinner inte få till res när tuppen går upp och jag fäller den, Alaya är helt lugn i uppflog och skott (hur har du lyckats med det matte funderar jag på ofta när jag jagar med henne) När jag ber henne apportera efter ett tag finns inte tuppen kvar där den föll. Alaya letar intensivt och plötsligt går en fågel upp framför henne, ångrar mig att jag inte snabbare tog mig till platsen där orren föll, men jag vill inte äventyra dressyren av Alaya (till skillnad mot mina egna hundar, läs Birka) hon gör ytterligare några slag och fäster i farten ett plötsligt stramt stånd mot en buskig liten gran, jag ber henne resa vilket hon villigt gör.

Orrtuppen går upp men är skadad och lyfter bara en meter, Alaya sätter sig direkt istället för att ta den, jag vill inte att den skadeskjutna tuppen skall hinna iväg och allt går blixtsnabbt när jag fäller den på bara 3meters håll från Alaya, hinner placera skottet långt framför mot huvudet så att fågeln inte skall bli sönderskjuten i köttet.

Orrtuppen blir som en halshuggen höna vid stupstocken, rullar runt och flaxar intensivt med vingarna mot Alaya, som lydigt sitter kvar och tittar på spektaklet som pågår nära henne.
Själv är jag är så inne i jakten att jag inte kommer mig för att be henne sitta still vid tillfället, hon gör det ändå.

Jag kan inte begripa hur det är möjligt att hon är så lydig vid sådana här extrema situationer, matte säger att Alaya inte vet någonting annat, hon har aldrig fått gå efter fågel, aldrig någonsin och det har hon befäst på småfågel när Alaya var liten och stod för en massa trastar vid deras rastning utanför mattes jobb. Hon vistades på kontoret med matte under dagarna det första levnadsåret. Alltid när fågeln flög iväg satte sig Alaya och matte berömde henne för det. Alaya gillade den leken och stod för småfågel från ett par månaders ålder tills hon blev över 1år, sen var det inte spännande längre.

Ber Alaya apportera orrtuppen efter några minuter vilket hon stolt gör. Hon blir mycket upprymd och glad.

Fortsätter jakten och snart ställer hon en orrtupp till som jag också fäller för henne. Perfekt fågelarbete.

Efter apporten blir det direkt en löpa som hon hittar och som vi tillsammans går på, spännande och snabb avance genom gammelskogen under 100meter, adrenalinet pumpar hos oss båda och upp går en tjädertupp.

Skjuter 2st snabba skott och Alaya är helt lugn. Apportsöker i ca:200meter och Alaya tar nytt stånd, går fram, tjädern lättar igen och jag fäller den snabbt, Alaya får apportera och det visar sig vara en..tjäderhöna! F-N men det kan bli så illa vid sådana här tillfällen, trodde det var den skadeskjutna tjädertuppen och hann inte se det i motljuset.

Fortsätter eftersök på den påskjutna tjädertuppen i 20min till när Alaya återigen fäster nytt stånd, jag går fram och ber henne resa vilket hon gör villigt, upp går en tjädertupp som blixtsnabbt fälls framför henne, Alaya är helt lugn i uppflog och skott. Fin apport igen.
Jag hoppas och tror att det var den skadeskjutna tuppen, vi söker för säkerhets skull 1-timme till. Alaya hittade och ställde en ripa i skogen under söket, den fick vara i fred, det är ont om dem här, lite besviket tittade Alaya efter ripan när den flög iväg utan att husse sköt, vilken näsa hon har tänkte jag.

Nu var det dags att gå tillbaka, min ryggsäck var tung och fylld till bristningsgränsen.
Jag fick inte ens längre plats med pejlen i säcken så den stoppade jag i byxfickan på väg tillbaka till bilen som var ca:1km bort.

När vi så anländer till bilen har det börjat bli kväll, kyligt och fuktigt. Ska bli skönt att sätta sig i bilen, köra hem och elda i bastun. Alaya vill visa upp sina byten för de andra settrarna som suttit och väntat, hon är blöt och sliten och vill bli insläppt in i bilen, nöjd och trött efter en lång jaktdag.

Den stoppade jag i fickan istället för ryggsäcken där den inte fick plats. Pejlen hade jag tappat på min väg tillbaka. Funderar en stund och tänker att det kanske går att försöka få Alaya att hitta igen den, gick ju bra sist.

Men hon är trött och vill in bilen, huttrar blöt och hungring, ber med sina rådjursögon om nåd att slippa söka efter någonting mera nu. Nu är ju både pejl och fodralet borta så envist tar jag istället fram fodralet till min GPS, lägger ut den och tränar lite apportering med den vilket hon motvilligt gör.

Tar sedan Alaya med mig och försöker hitta tillbaka till våra spår, vi letar oss in i skogen och snart börjar det skymma, jag tänker ge upp efter 500 meter in i skogen, har ju inte en aning om var jag gått egentligen och snart är det mörkt. Det är som att leta efter en nål i en höstack, vi är båda trötta så jag beslutar mig för att vända tillbaka till bilen.
Samtidigt ser jag henne som en skugga komma springande mot mig med någonting i munnen, kan inte tro det är sant! Men hon har hittat pejlen och kommer med den till mig! den glädje som vi två då båda gav uttryck för var en syn för gudarna och obeskrivlig! Hon har inte bara en extrem näsa utan så klok att hon förstod vad jag ville hon skulle göra. Fantastiskt.

Hon blev jaktkojans stora favorit under kvällen och belönades med god mat och rikligt med beröm, vilket hon lyssnade till när husse berättade för de andra ”röda jägarna” om händelsen (vi pratar ofta med våra hundar), hon förstod att hon varit extra duktig denna dag och somnade mätt och belåten i husses säng. En spännande och lite annorlunda jaktdag av många att minnas under den mörka vintern.

här några jaktbilder från fjället, skogsfågeljakten är svårfotad av förståeliga skäl.

Det ska börjas i tid, Alaya med mamma på premiärjakten 10veckor gammal.

.

Alaya blev lite trött, varmt och skönt att åka i mattes ryggsäck :-)

Alaya och matte ett år senare vid Nikkaluokta.

Alaya och matte på tjäderjakt.

Värmande kafferast

Viktigt med glad apportör.

Cisco i stånd på vit ripa.

Cisco är en slitstark jakt "räv"

Alaya med fågelarbete i höstfjäll.

Alaya duktig och lydig som alltid, inga eftergångar. Skönt att jaga med en hund som man kan lita på i alla lägen, matte har gjort ett fantastiskt dressyrarbete.